När den undersökande domen har avslutats, är allas öde avgjort, antingen till liv eller till död. Nådens tid upphör strax innan Herren kommer på himmelens skyar. Med tanke på denna tid förklarar Jesus i Uppenbarelseboken: “Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet och den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet och den som är helig att helga sig. Se, jag kommer snart, och har med mig min lön för att vedergälla var och en eftersom hans gärningar äro.” — Upp. 22: 11, 12. DSS 471.2
De rättfärdiga och de ogudaktiga lever vid denna tid ännu på jorden i sitt dödliga tillstånd. Människorna är upptagna av att plantera och bygga, äta och dricka. De vet inte någonting om den slutliga och oåterkalleliga dom som har uttalats i helgedomen därovan. Innan floden kom, gick Noa i arken och Gud stängde igen om honom och utestängde de ogudaktiga. Under sju dagar fortsatte folket, som inte visste att deras öde hade avgjorts, med sitt liknöjda liv och hånade dem som hade varnat om en förestående straffdom. “Så”, säger Frälsaren, “skall det ske vid Människosonens tillkommelse.” — Matt. 24: 39. Stilla och obemärkt som en tjuv under natten, kommer det avgörande ögonblick som avgör varje enskild människas öde, då Guds nåd till sist inte längre erbjuds syndiga människor. DSS 471.3
“Vaken. . . så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer.” — Mark. 13: 35, 36. De människor som blir trötta av att vaka och vänder sig mot världens lockelser, befinner sig i sanning i ett farligt läge. Affärsmännen är upptagna av att jaga efter vinning. Den nöjeslystne roar sig. De fåfänga pyntar sig. Kanske all världens domare just då uttalar denna dom: “Du är vägd på en våg och befunnen för lätt.” — Dan. 5: 27. DSS 472.1