Skriften visar klart och tydligt förhållandet mellan Gud och Kristus, och den framställer lika klart bådas personlighet och individualitet. HHM 245.1
“Sedan Gud i forna tider många gånger och på många
sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son …
Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans
väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord.
Och sedan han utfört en rening från synderna,
sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.
Sonen är så mycket större än änglarna som
det namn han har ärvt är förmer än deras.
Ty vilken av änglarna har Gud någonsin sagt:
‘Du är min Son, jag har i dag fött dig’?
Eller: ‘Jag skall vara hans Fader,
och han skall vara min Son?’” Hebr 1:1-5. HHM 245.2
Faderns och Sonens personlighet, och den enhet som råder mellan dem, beskrivs i Johannes sjuttonde kapitel i Jesu bön för sina lärjungar: HHM 245.3
“Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig. Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.” Joh 17:20, 21. HHM 245.4
Den enhet som råder mellan Kristus och hans lärjungar tar inte bort personligheten hos någondera. De har samma målsättning, sinnelag och karaktär, utan att vara samma person. Det är på det sättet Gud och Kristus är ett. HHM 245.5