En punkt måste beaktas och det är den personliga friheten. Såsom soldater i Kristi arme skulle vi handla i samförstånd inom de olika avdelningarna i vårt arbete. Ingen skulle ha rätt att på eget ansvar i våra tidningar lägga fram egna synpunkter på bibliska läropunkter, då det är så att andra bland oss har helt andra uppfattningar om samma ämne, då på så sätt splittring skulle uppstå. Första-dags-adventisterna har gjort så. Var och en har följt sin egen uppfattning, oberoende av andra, och sökt framlägga originella tankar, till dess att det inte fanns något samförstånd dem emellan, utom kanhända när det gäller opposition mot oss sjundedagsadventister. Vi skulle inte följa deras exempel. Varje arbetare skulle handla med hänsyn till de övriga. Jesu lärjungar handlar inte oberoende av varandra. Vår styrka måste vara i Gud, och den måste förvaltas så Mt den omsätts i ädel, samlad handling. Den får inte förslösas på meningslösa företag. VFF2 214.2
Enighet ger styrka. Det borde vara enighet mellan våra bokförlag och våra andra institutioner. Om full enighet rådde skulle de alla vara kraftcentraler. Stridigheter och motsättningar borde inte förekomma bland samfundsanställda. De är alla engagerade i ett arbete och under en Ledare. Tillfälliga och ryckiga ansträngningar har gjort stor skada. Hur energiska de än må vara är de av föga värde för reaktionen kommer helt säkert. Vi måste praktisera ständig uthållighet och ständigt sträva efter att lära känna och göra Guds vilja. VFF2 215.1