“Stån alltså fasta, . . . och hållen eder vid de lärdomar, som I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genom brev. Och vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i nåd berett oss en evig hugnad och givit oss ett gott hopp, han hugne edra hjärtan och styrke eder till allt vad gott är, både i gärning och i ord.” “Men Herren är trofast, och han skall styrka eder och bevara eder från det onda. Och vi hava den tillförsikten till eder i Herren, att I både nu gören och framgent skolen göra vad vi bjuda eder. Ja, Herren styre edra hjärtan till Guds kärlek och Kristi ståndaktighet.” LFT 250.1
De kristna hade fått sitt uppdrag av Gud. Genom att troget hålla fast vid sanningen skulle de förmedla till andra det budskap som de hade tagit emot. Aposteln uppmanade dem att inte bli trötta på att göra gott. Han framhöll för dem sitt eget exempel på flit i materiella angelägenheter. Samtidigt arbetade han med outtröttlig iver för Kristi sak. Han tillrättavisade dem som ägnade sig åt lättjefull och meningslös extas och sade: “Sådana människor bjuda och förmana vi . . . att de arbeta i stillhet så att de kunna äta sitt eget bröd.” Han påpekade också med skärpa för församlingen att den skulle skilja ifrån sig var och en som framhärdade i att ringakta den undervisning som Guds förkunnare gett. “Men. . .”, fortsatte han, “hållen honom dock icke för en ovän, utan förmanen honom såsom en broder.” LFT 250.2
Också detta brev avslutade Paulus med en bön om att Guds frid och Herren Jesu Kristi nåd, mitt under livets prövningar och svårigheter, skulle bli deras tröst och stöd. LFT 251.1