Hela den kristna församlingen uppmanades att rösta i denna fråga. “Apostlarna och de äldste”, människor med inflytande och omdöme, utformade och sände ut dokumentet, som därefter allmänt antogs av de kristna församlingarna. Alla var emellertid inte nöjda med beslutet. Det fanns en fraktion av ärelystna och självmedvetna församlingsmedlemmar som inte godkände beslutet. Dessa män gick in i arbetet som en självständig grupp. De var mycket benägna att klaga och finna fel och föreslog nya planer. De försökte riva ned det som de män hade byggt upp, som Gud hade gett förordnande att undervisa om evangelium. Redan från sin allra första tid har församlingen fått kämpa med sådana problem, och så kommer det att fortsätta till tidens slut. LFT 196.1
Jerusalem var judarnas huvudstad. Det var här som man framför allt fann förnäm avskildhet och fanatisk hängivenhet. Det låg ju nära till hands för de judiska kristna, som levde så nära templet, att låta sina tankar syssla med och återkomma till de särskilda förmåner som judarna fick åtnjuta som nation. När de såg hur den kristna församlingen avvek från judendomens ceremonier och traditioner, förstod de att den särpräglade helighet som hade omgett de judiska sederna och traditionerna snart skulle gå förlorad i ljuset av den nya tron. Många blev därför förbittrade på Paulus, som den som i stor utsträckning hade varit orsaken till denna förändring. Inte ens alla apostlarna var beredda att utan vidare godta det allmänna mötets beslut. Några ivrade för ceremoniallagen. De betraktade Paulus med ogillande, eftersom de trodde att hans principer vacklade med avseende på den judiska lagens förpliktelser. LFT 196.2
Detta rakt på sak utformade och vittomfattande beslut som det allmänna mötet fattade, återställde förtroende och tillförsikt bland de icke-judiska troende och Guds sak fick framgång. I Antiokia fick församlingen förmånen att få behålla Judas och Silas, de särskilda budbärare som hade återvänt med apostlarna från mötet i Jerusalem. “Judas och Silas, som själva voro profeter, talade därefter många förmaningens ord till bröderna och styrkte dem.” Dessa gudfruktiga män stannade kvar i Antiokia till en tid. “Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, där de undervisade och, jämte många andra, förkunnade evangelii ord från Herren.” LFT 197.1