Omvändelse är ett verk som de flesta inte uppskattar. Det är något stort som sker då ett jordiskt, syndälskande sinne förvandlas och leds till att förstå Kristi outsägbara kärlek, hans tilltalande nåd och Guds fullkomlighet, så att sinnet fylls av gudomlig kärlek och öppnas för himmelens hemligheter. När den omvände förstår dessa ting, kommer hans förra liv att synas avskyvärt och motbjudande. Han hatar synden och tar emot Kristus med ett förkrossat hjärta inför Gud, så att Kristus blir hans liv och glädje. Han överger det som tidigare var hans lust. Han har fått ett nytt sinne, hans kärlek riktas mot nya ting, nya intressen och en ny vilja. Hans sorger, längtan och kärlek är ny. Köttets begärelse, ögonens begärelse och det han var stolt över i det liv, som han ditintills föredragit framför Kristus, vänder han sig nu bort ifrån och Kristus blir det mest tilldragande i hans liv - hans glädjes krona. Himmelen, som tidigare inte hade någon dragningskraft, har nu fått både värde och härlighet. Han betraktar den som sitt framtida hem, där han skall få se, älska och prisa Kristus som har återlöst honom med sitt dyrbara blod. VFF1 272.1
Helighetens verk, som tidigare föreföll så tröttande, är nu hans glädje. Guds ord, som tidigare uppfattades som tråkigt och ointressant, är nu hans utvalda studium - ja, hans livs rådgivare. Det är ett brev till honom från Gud. Brevet bär den Eviges underskrift. Hans tankar, hans ord och handlingar jämförs med denna regel och provas därefter. Han darrar för dess befallningar och de hotelser som där finns, men på samma gång griper han tag om dess löften och stärker sin själ genom att tillämpa dem på sig själv. Han väljer gemenskapen med de rättfärdiga, men de ogudaktiga, som han en gång älskade att umgås med, har han inte längre någon glädje av. Han sörjer nu över de synder, som han en gång skrattade åt. Fåfängliga och själviska tankar förkastas, men nu lever han för Gud och är rik på goda gärningar. Detta är den helgelse som Gud kräver. Inget mindre än detta kan han godta. VFF1 272.2