Det visades för mig att vi lever mitt ibland de yttersta dagarnas faror. Därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Begreppet “de flesta” syftar på Kristi bekännande efterföljare. De är påverkade av det rådande avfallet och har avfallit från Gud, men det är inte alls nödvändigt att de skall låta sig påverkas på detta sätt. Orsaken till förfallet är, att de inte är helt fria från denna laglöshet. Deras kärlek till Gud avtar och blir kallare därför att laglöshet och orättfärdighet är vitt utbredd. Detta visar att de till en viss grad är delaktiga i denna orättfärdighet, ty annars skulle den inte påverka deras kärlek till Gud och deras nit och iver för hans verk. VFF1 275.1
En förskräcklig bild av förhållandet i världen har visats för mig. Omoral finns överallt, Tygellöshet är vår tids särskilda synd. Aldrig har ogudaktighetens hydra lyft sitt deformerade huvud med sådan fräckhet som nu. Folket tycks vara okänsligt och de som älskar renhet och sann godhet är nästan missmodiga på grund av syndens fräckhet, kraft och utbredning. Ogudaktigheten som vi ser finns överallt, hör inte hemma endast bland otroende och smädare. Jag skulle önska att så vore fallet, men det är inte så. Många människor som bekänner Kristus är skyldiga. Ja, till och med de som påstår sig vänta på hans uppenbarelse är inre mer beredda för denna händelse än Satan själv. De renar sig inte från all orenhet. De har tjänat lustan så länge att det är naturligt för deras tankar att vara orena och deras fantasi fördärvad. Det är lika omöjligt att tvinga deras sinnen att röra sig kring de rena och heliga tingen, som det skulle vara att tvinga flodernas vattenmassor att rinna uppströms. VFF1 275.2
Ungdomar och barn av båda könen hänger sig åt moralisk orenhet och praktiserar denna avskyvärda, själs- och kroppsförgörande last. Många bekännande kristna är så avtrubbade av denna ovana att deras moraliska känslighet inte kan väckas till att förstå att det är synd. Om de fortsätter med denna synd, kommer det säkra resultatet att bli fullständig ödeläggelse av både kropp och själ. Människan, den mest högtstående varelsen på jorden, formad till Guds avbild, förvandlar sig själv till ett djur! Hon gör sig själv oanständig och fördärvad. Varje kristen måste lära sig att behärska sina drifter och låta sig styras av principer. Om hon inte gör detta, är hon ovärdig att bära det kristna namnet. VFF1 276.1
Trots att en del har en hög bekännelse, förstår de inte det syndiga i denna självförnedring och dess säkra resultat. Sedan länge grundlagda vanor har förblindat deras uppfattning. De förstår inte det övermåttan syndiga i denna förnedrande synd, som försvagar kroppen och som skadar hjärnans nervkraft. Moraliska principer blir ytterligt svaga när de kommer i konflikt med etablerade vanor. Allvarliga budskap från himmelen kan inte göra ett kraftfullt intryck på de sinnen som inte är skyddade mot eftergifter för denna förnedrande last. Hjärnans känsliga nerver har förlorat sitt friska tonus genom sjuklig retning att tillfredsställa en onaturlig längtan efter sinnliga njutningar. Hjärnans nerver som förmedlar impulser till hela systemet är de enda kanaler genom vilka himmelen kan överbringa budskap till människan och påverka hennes inre liv. Vad som än stör den elektriska aktiviteten i nervsystemet förminskar de livgivande krafternas effekt och resultatet blir att sinnets känslighet dödas. När man begrundar dessa fakta, hur viktigt är det då inte för Guds tjänare och folk, som bekänner sig höra Gud till, att de må framstå rena och obesmittade av denna själs förnedrande last! VFF1 276.2
Min själ har varit nedböjd av ångest, under det jag har fått se Guds folks svaga ställning. När laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Det finns endast få bekännande kristna som betraktar denna sak i dess rätta ljus och som håller den rätta kontrollen över sig själva när de flestas åsikter och vanor inte längre fördömer dem. Hur få är det inte som håller tillbaka sina böjelser därför att de känner sig vara moraliskt ansvariga att göra det och därför att de fruktar Gud, och vet att han ser allt. Människans högre förmågor är förslavade under böjelserna och drifterna. VFF1 277.1