Vi lever i den allvarligaste och viktigaste tiden av jordens historia. Vi är mitt uppe i de yttersta dagarnas faror. Förfärliga och viktiga händelser ligger framför oss. Hur nödvändigt är det då inte att alla som verkligen fruktar Gud och älskar hans lag ödmjukar sig inför honom, och sörjer och känner sig bedrövade över sina synder, och bekänner dem därför att deras synder har skilt dem från Gud. Det som skulle föranleda den största ängslan hos oss är att vi inte inser och förstår vårt eget tillstånd, vår låga ställning, och att vi är tillfreds med att vara som vi är. Vi borde fly till Guds ord och till bönen och var och en söka Herren uppriktigt, så att vi må finna honom. Detta skulle vi göra till vår främsta uppgift. (Band 3, sid. 53, 1872.) VFF1 361.1