Jag såg att mångas måttstock har hämtats från den egna omgivningen och att de jämför sina egna liv med andras. Så bör det inte vara! Ingen utom Kristus kan vara vårt föredöme. Han är vår enda förebild och vi Hr gärna överträffa varandra i att efterlikna honom. Vi är antingen Kristi medarbetare eller fiendens. Antingen församlar vi med honom eller förskingrar. Vi är antingen avgjorda, helhjärtade kristna eller inga alls. Kristus säger: “Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum, och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.” (Upp. 3: 15, 16.) VFF1 27.1
Jag såg att många ännu knappast vet vad självförnekelse eller offer är, eller vad det är att lida för sanningens sak. Men ingen kommer in i himmelen som inte gjort ett offer. En själv förnekelsens och offervillighetens ande måste fostras. En del har inte offrat sig själva, sina egna kroppar, på Guds altare. De frossar i ett obehärskat temperament, följer de egna böjelserna och sysslar med sina egna intressen trots Guds verks behov. De som är villiga att göra varje offer för att få del av det eviga livet, kommer att få det. Det eviga livet är värt varje offer. Det är värt att korsfästa det egna jaget och varje avgud för dettas skull. Den härlighet, “som väger översvinnligen tungt och varar i evighet”, överskuggar allt annat och går före varje jordisk tillfredsställelse. VFF1 27.2