“Dina stadgar är lovsånger för mig i det hus där jag vistas.” (Ps 119:54) VTM 177.1
Den tidigaste och mest storslagna poesi som vi människor känner bli finns i Bibeln. Innan de första poeterna i världen hade höjt sina röster i sång, skrev herden i Midjan ner Guds oändligt vackra ord till Job. inte ens de mänskliga snillenas finaste verk kan mäta sig med dem. VTM 177.2
“Var var du, när jag lade jordens grund?.. Vem satte dörrar för havet, när det föddes... När jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bli dess linda, när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar för det, och sade: ‘Härintill skall du komma, men ej vidare, här skall dina stolta böljor lägga sig’? Har du i din tid befallt dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats?.. Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten? Har dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar? Har du överblickat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra. Vet du vägen dit där ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning?... Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem?.. Vet du vägen dit där ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden? Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för åskans blixt, till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finns, till att mätta ödsliga odemarker och ge växt åt gräsets brodd?.. Knyter du samman Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band? Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?” Job 38:4-32. VTM 177.3