“Ve oss, vilken dag! Ty Herrens dag är nära, och som våld från den Allsvåldige kommer den... Utsädet ligger förtorkat under mullen, förrådshusen står öde, lador.na får förfalla, ty säden är borttorkad. Hur stönar inte boskapen! Hur ängslas ej fäkreaturens hjordar. De finner ju inget bete. Ja, också fårhjordarna får lida under skulden.” “Vinträden är förtorkade och fikonträden försmäktar. Granatträden och palmerna och äppelträden och alla andra träd på marken har torkat bort. Ja, all fröjd har vissnat och flytt från människors barn.” Joel 1:15-18, 12. VTM 197.3
“I mitt innersta våndas jag... jag kan inte tiga, ty basunljud hör du, min själ, och krigiskt härskri. Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet blir ödelagt.” VTM 197.4
“Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, och upp mot himmelen, och där lyste inget ljus. Jag såg på bergen, och se, de bävade, och alla höjder vacklade. Jag såg mig om, och då fanns där ingen människa, och alla himmelens fåglar hade flytt bort. Jag såg mig om, och då var det bördiga landet en öken, och alla dess städer var nedbrutna.” Jer 4:19, 20, 23-26. VTM 197.5
“Ve! Detta är en stor dag, en sådan att ingen är den lik. Ja, en tid av nöd är inne för Jakob, dock skall han bli frälst ur den.” Jer 30:7. VTM 198.1
“Nåväl då, mitt folk, gå in i dina kamrar och stäng igen dörrarna om dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess att vreden har gått förbi.” Jes 26:20. VTM 198.2