Daniel och hans vänner hade fått noggrann undervisning om principerna i Guds ord. De hade fått lära sig att offra det världsliga för det andliga och att alltid söka det allra bästa. Belöningen för det fick de nu. Deras måttliga vanor och deras ansvarskänsla som Guds representanter ledde till den bästa utvecklingen av såväl fysiska som intellektuella och andliga förmågor. Närde i slutet av sin utbildning förhördes tillsammans med andra som skulle hedras i riket “fanns bland dem alla ingen som kunde liknas vid Daniel, Hananja, Misael och Asarja.” Dan 1:19. VTM 67.3
Vid Babels hov fanns representanter från alla länder. Där fanns män med de mest lysande förmågor, män som av naturen var rikt utrustade och dessutom väl förtrogna med den tidens bildning och kultur. Trots det överglänste de hebreiska fångarna allihop. Ingen kunde jämföras med dem i fråga om fysisk styrka och skönhet, intellektuell skärpa och litterär bildning. “Och närhelst kungen tillfrågade dem i en sak som fordrade vishet i förståndet, fann han dem vara tio gånger klokare än någon av de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike.” Dan 1:19. VTM 68.1