Saligprisningarna var hans hälsning till alla människor. När han tittade ut över de många människor som hade samlats för att lyssna på hans bergspredikan verkade det som om han ett ögonblick hade glömt att han inte var i himlen - han använde sig nämligen av den välkända himmelska hälsningen. Hans välsignelser strömmade som från en källa som länge varit stängd. VTM 94.2
Han bröt med den tidens ambitiösa och självgoda mönster när han sade att de som tog emot hans ljus och kärlek var saliga, oavsett hur stora behov de hade. Till de fattiga i anden, de sörjande, och de förföljda sträckte _i ut armarna och sade: “Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.” Matt 11 :28. VTM 94.3
Han såg oändliga möjligheter hos alla. Han såg människorna sådana som de skulle kunna bli, om de lät honom omskapa dem. När han såg på dem fick de hopp. När han bemötte dem med tillförsikt framkallade han förtröstan. Hans fullkomliga liv gjorde att andra började längta efter att leva på samma sätt, och de trodde att de kunde göra det. I hans närvaro insåg föraktade och djupt fallna människor att de ändå längtade efter att vara värdiga hans kärlek. Många som verkade helt likgiltiga för det andliga fick nya impulser. Många förtvivlade och uppgivna människor fick på så sätt möjlighet till ett nytt liv. VTM 94.4