Alla som valt att tjäna Gud skall förlita sig på hans omvårdnad. Kristus hänvisade till fåglarna under himmelen och till blommorna på marken och bad sina åhörare betrakta dessa Guds skapade verk. “Ären I icke mycket mer än de?” frågade han dem. — Matt. 6:26. Omfattningen av Gudomens omsorg om även de minsta varelser står i förhållande till deras plats i tillvarons skala. Den lilla grå sparven övervakas av försynen. Blommorna på marken och gräset som bildar en matta på jorden, har del i vår himmelske Faders uppmärksamhet och omsorg. Den store, gudomlige konstnären har visat omtanke om liljan och gjort den så vacker att den överglänser Salomo i härlighet. Hur mycket mer sörjer han då inte för människan som är Guds avbild? Han längtar efter att få se sina barn uppenbara egenskaper som är en avbild av hans väsen. Liksom solstrålen ger blommorna deras olikartade och vackra färgskala, så överför Gud sitt eget väsens skönhet till människan. VP 309.1
Alla som väljer Kristi rike, som är kärlek, rättfärdighet, och frid och sätter dess intressen före allt annat, är förenade med den eviga världen. All välsignelse som behövs för detta liv är deras. I Guds försyns bok, där vårt livs öde är upptecknat, får vi alla var sin sida. Denna sida upptar varje enskildhet i vår levnads historia. Till och med våra huvudhår är alla räknade. Gud glömmer aldrig sina barn. VP 309.2
“Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen.” — Matt. 6:34. Vi skall följa Kristus dag efter dag. Gud fyller inte idag morgondagens behov. Han ger inte sina barn förhållningsregler för hela deras livs resa på en gång. Då skulle de bara bli förvirrade. Han säger oss så mycket som vi kan minnas och förverkliga. Den styrka och visdom som han ger oss får vi för dagens situation. “Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.” — Jak. 1:5. VP 309.3
“Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda.” Anser du dig vara bättre än andra människor, så att du sätter dig till doms över dem? Eftersom du inte kan veta deras motiv, kan du inte heller döma dem. Genom att kritisera din nästa drar du dom över dig själv, eftersom du visar att du då står i förbund med Satan, brödernas åklagare. Herren säger: “Rannsaken eder själva, huruvida I ären i tron, ja, pröven eder själva.” — 2 Kor. 13:5. Detta är vår uppgift. “Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.” — 1 Kor. 11:31. VP 310.1
Det goda trädet bär god frukt. Om frukten är onjutbar och värdelös, är trädet ont. Så visar den frukt vi bär, vårt tillstånd, vår karaktärs värde. Med goda gärningar kan vi aldrig vinna frälsning, men de är ett bevis för den tro som är verksam genom kärlek och som renar sinnet. Men även om vi inte får den eviga lönen på grund av vår egen förtjänst skall den dock ges oss i förhållande till det arbete vi utfört genom Kristi nåd. VP 310.2
På detta sätt framhöll Jesus sitt rikes grundsatser och visade att de var livets gyllene regel. För att ytterligare betona sin undervisning slutade han med en liknelse. Det är inte nog för dig, säger han, att lyssna till mina ord. I lydnad måste du lägga dem som grundval för din egen karaktär. Det egna jaget är bara rinnande sand. Om du bygger på mänskliga teorier och idéer, kommer ditt hus att rasa samman. Frestelsens vindar och lidandets vågor kommer att sopa bort det. Men de grundsatser som jag gett, kommer att bestå. Ta emot mig, bygg på mina ord. VP 310.3
“Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man, som byggde sitt hus på hälleberget. Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget.” — Matt. 7:24, 25. VP 310.4