Apostlarna började nu förstå sitt arbetes natur och utsträckning. De skulle för världen förkunna de häpnadsväckande sanningar som Jesus hade anförtrott dem. Händelserna under hans liv, hans död och uppståndelse, de profetior som pekade på dessa händelser, Guds lags helighet, frälsningsplanens mysterier, Jesu makt att utplåna synd, om allt detta skulle de vittna och de skulle göra det känt för världen. De skulle förkunna fridens evangelium och frälsning genom omvändelse och Frälsarens makt. VP 807.2
“Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade till dem: ‘Tagen emot helig ande! Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.’” Den helige Ande hade ännu inte visat sig i full utsträckning eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats. Det mer omfattande utgivandet av Anden ägde inte rum förrän efter Jesu himmelsfärd. Inte förrän apostlarna hade mottagit den, kunde de fullfölja det uppdrag de fått, att förkunna evangelium för världen. Men Anden hade getts för ett särskilt syfte. Innan apostlarna kunde fullgöra sina offentliga plikter i samband med församlingen, andades Jesus sin Ande på dem. Han överlämnade åt dem ett väldigt heligt förtroende, och han ville göra det fullt klart för dem, att utan den helige Ande skulle detta uppdrag inte kunna utföras. VP 807.3
Den helige Ande är det andliga livets andedräkt. Mottagandet av Anden är mottagandet av Jesu liv. Den tillför mottagaren Jesu egenskaper. Endast de som på detta sätt undervisas av Gud, de som äger denna Andens inre påverkan och i vilkas liv Kristus-livet kommer till uttryck, skall representera och tjäna församlingen. VP 808.1
“Om I förlåten någon hans synder”, sade Jesus, “så äro de honom förlåtna och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.” Jesus ger här inte någon människa frihet att uttala någon dom över andra. I sin Bergspredikan förbjuder han detta. Detta är förbehållet Gud. Men på sin församling lägger han, i dess organiserade kapacitet, ansvaret för de enskilda medlemmarna. Mot dem som faller i synd har församlingen en plikt att varna, undervisa och om möjligt återupprätta. “Bestraffa, tillrättavisa, förmana”, säger Herren, “med allt tålamod och med undervisning i alla stycken.” — 2 Tim. 4:2. Handla redbart med de felande. Värna om var och en som befinner sig i tara. Överlämna ingen till att bedra sig själv. Kalla synden vid dess rätta namn. Tala om vad Gud har sagt i fråga om lögn, sabbatsbrott, stöld, avguderi och allt annat ont. “De som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.” — Gal. 5:21. Om de framhärdar i synd, kommer den dom som ni uttalar från Guds ord, att uttalas över dem i himmelen. Då de väljer att synda, avsäger de sig Kristus. Församlingen måste visa att den inte godkänner deras handlingar, i annat fall vanhedrar den sin Herre. Den måste om synden säga det som Gud säger om den. Den måste ta itu med den efter Guds ledning. Dess åtgärder godkänns i himmelen. Den som avvisar församlingens auktoritet, avvisar även Kristi auktoritet. VP 808.2
Men det finns en ljusare sida av bilden. “Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna.” Låt den tanken bli den dominerande. Då man arbetar för de vilsegångna skall man rikta allas blickar mot Kristus. Herdarna bör ha en medkännande omsorg om hjorden på Herrens betesmarker. De bör tala med de vilsegångna om Frälsarens förlåtande nåd. De skall uppmuntra syndaren att ångra sig och att tro på hans ord, som kan förlåta. De skall med Guds ords auktoritet förklara: “Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” — 1 Joh. 1:9. Alla som omvänder sig har fått denna försäkran: “Du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup.” — Mika 7:19. VP 808.3
Syndarens ånger skall med tacksamhet tas emot av församlingen. Led den ångrande ut ur otrons mörker och in i trons och rättfärdighetens ljus. Lägg den darrande handen i Jesu kärleksfulla hand. En sådan förlåtelse godkänns i himmelen. VP 809.1
Endast i detta avseende har församlingen makt att förlåta syndare. Förlåtelse för synd kan endast vinnas genom Kristi förtjänst. Ingen enskild människa, ingen sammanslutning av människor har getts befogenhet att befria någon människa från skuld. Jesus gav sina apostlar uppdrag att förkunna förlåtelse för synd i hans namn bland alla nationer, men själva fick de inte någon makt att avlägsna den minsta lilla fläck av synd. Jesu namn är det enda “. . . namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.” (Apg. 4:12.) VP 809.2