»Saliga äro de saktmodiga.” De svårigheter vi har att möta minskas väsentligt inför det saktmod som ligger fördolt i Kristus. Om vi äger vår Mästares ödmjukhet, skall vi höja oss över den ringaktning, de motgångar och de besvärligheter som vi dagligen utsätts för. De får inte längre någon makt att fördystra vårt sinne. Det bästa beviset på ett ädelt sinnelag hos en kristen är självbehärskning. Den som inte kan vara lugn och tillitsfull, då han blir hånad eller illa behandlad, berövar Gud hans rätt att uppenbara sin egen fullkomliga karaktär i honom. Saktmod är den kraft som ger seger åt Kristi efterföljare, det är tecknet på deras gemenskap med himmelen. Vn 297.2
»Ja, Herren är hög, men han ser till det låga.” — Ps. 138:6. Gud ser med kärleksfull mildhet på den som uppenbarar Kristi saktmod och ödmjuka sinne. Världen ser kanske på dem med förakt, men i Herrens ögon har de stort värde. Det är inte bara de visa, de stora och de som utövar välgörenhet som kommer att få gå in i himmelen, inte bara de som ivrigt arbetar och är fulla av målmedveten och rastlös aktivitet. Nej, de anspråkslösa, de som längtar efter att Kristus skall bo hos dem, de som är ödmjuka och vilkas högsta önskan är att göra Guds vilja, de skall bli välkomnade dit. De kommer att vara med i den skara som har tvått sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. »Därför sta de inför Guds tron och tjäna honom, dag och natt, i hans tempel. Och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.» — Upp. 7:15. Vn 297.3
»Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet.» Det är känslan av ovärdighet som kommer oss att hungra och törsta efter rättfärdighet. Och denna längtan skall bli tillfredsställd. De som bereder rum för Jesus i sitt sinne, kommer att få uppleva hans kärlek. Alla som längtar efter att få sin karaktär omformad efter Guds avbild skall bli mättade. Den helige Ande lämnar aldrig den människa utan hjälp som »ser upp till Jesus». Av de ting som tillhör Kristus skall han ta och förkunna det för dem. Om blicken är fästad vid Kristus kommer Andens påverkan inte att upphöra, förrän vi helt har förvandlats till Kristi avbilder. Kärlekens renande kraft skall vidga vårt sinne och ge det möjlighet till högre insikt och ökad kännedom om himmelska ting, så att vi inte nöjer oss med något mindre än fullkomlighet. »Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.» Vn 298.1
De barmhärtiga skall själva finna barmhärtighet. De som är rena i sina sinnen skall se Gud. Varje oren tanke som besmittar sinnet, försvagar den moraliska känslan och bidrar till att omintetgöra den helige Andes verk i oss. Den fördunklar vår andliga syn, så att vi inte kan se Gud. Herren vill och kan förlåta den ångerfulle syndaren, men trots förlåtelse är sinnet skadat. Den som vill få en oförvillad omdömesförmåga i andliga ting måste avvisa allt orent tal och alla orena tankar. Vn 298.2
Men Kristi ord täcker mer än sensuell orenhet, mer än frihet från ceremoniell besmittelse, vilket judarna så noggrant undvek. Själviskheten hindrar oss att se Gud. Den som är självisk bedömer Gud som om Gud vore sådan som han själv är. Inte förrän vi har frigjort oss från själviskheten kan vi första honom som är kärleken. Endast ett osjälviskt sinne, en ödmjuk och tillitsfull människa, kan se Gud som »barmhärtig och nadig, langmodig och stor i mildhet och trofasthet”. (2 Mos. 34:6.) Vn 298.3
»Saliga äro de fridsamma.» Kristi frid växer fram ur evangelii sanning. Den star i samklang med Gud. Världen har en fientlig inställning till Guds lag. Syndarna lever i fiendskap med sin Skapare. Och som en följd därav lever de också i fiendskap med varandra. Psalmisten förklarar: »Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.” — Ps. 119:165. Människor kan inte åstadkomma frid. Människors planer för att höja och rena den enskilde individen och samhället kommer inte att kunna skapa frid, eftersom de inte kan påverka sinnet. Den enda makt som kan skapa sann frid och göra den bestående är Kristi nåd. När den fyller vårt sinne fördriver den de onda lidelser som åstadkommer strid och oenighet. »Där törnsnår nu finnas skola cypresser växa upp, ooh där nässlor stå skall myrten uppväxa.» — Jes. 55:13. Och livets öken »skall fröjdas och blomstra såsom en lilja”. (Jes. 35:1.) Vn 298.4