Hur ofta liknar vi inte Petrus, då vi råkar i svårigheter. Vi ser på vågorna i stället för att hålla vår blick fäst på Frälsaren. Våra steg glider undan och de stolta vågorna går över oss. Jesus bad inte Petrus komma till sig, för att han skulle förgås. Han kallar oss inte att följa honom för att sedan lämna oss. »Frukta icke!” säger han. »Ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min. Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig; måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd, och lågorna skola ej förtära dig. Ty jag är Herren, din Gud, Israels Helige, din frälsare.” — Jes. 43: 1—3. Vn 376.2
Jesus kände sina apostlar. Han visste hur hårt deras tro skulle prövas. Genom denna erfarenhet på sjön ville Jesus för Petrus avslöja hans egen svaghet och visa honom att hans egen trygghet var beroende av den gudomliga kraften. Mitt i frestelsernas stormar kunde han vandra trygg, om han bara i fullständig misstro till sig själv litade på sin Frälsare. Det var på den punkt Petrus trodde sig vara stark, som han var svagast. Inte förrän han insåg sin svaghet, kunde han se sitt behov av att förtrösta på Kristus. Om han hade lärt sig det som Jesus försökte lära honom genom denna upplevelse på sjön, skulle han inte ha svikit när han ställdes inför det stora provet. Vn 376.3
Dag efter dag undervisar Gud sina efterföljare. Genom om-ständigheterna under det dagliga livet förbereder han dem att spela sin roll i den stora scen som hans försyn har bestämt för dem. Det är utgången av de dagliga påfrestningarna som avgör deras seger eller nederlag i livets stora kriser. Vn 377.1
De som inte inser sitt ständiga behov av Gud kommer att besegras av frestelsen. Vi kan redan nu förutsätta att vi står på så säker grund, att vi inte kan rubbas. Vi kan med full förtröstan säga: »Jag vet på vem jag tror, ingenting kan rubba min tro på Gud och hans ord.» Men Satan lägger planer för att dra fördelar av våra nedärvda eller uppodlade karaktärssvagheter och fördunklar vår blick för våra egna behov och brister. Endast genom att inse vår egen svaghet och genom att ha blidken stadigt fäst på Jesus kan vi vandra i trygghet. Vn 377.2
Så snart Jesus hade intagit sin plats i båten lade sig vinden. »Och strax var båten framme vid landet dit de foro.” Nattens skräck hade förbytts i gryningens ljus. Apostlarna och de som var med dem böjde sig ned vid Jesu fötter och sade: »Förvisso är du Guds Son.» Vn 377.3