Det var en glädje för Kristus att hjälpa de behövande, uppsöka de förlorade, rädda de döende och uppmuntra de betryckta, att helbrägdagöra de sjuka och tala tröstens och medlidandets ord till de sörjande och lidande. Ju mera vi besjälas av hans Ande, desto ivrigare och allvarligare skola vi verka för vår omgivning, och ju mera vi göra för andra, desto större kärlek skola vi hava till arbetet och desto större glädje av att följa i Mästarens fotspår. Vårt hjärta skall bliva fyllt av Guds kärlek, och med heligt allvar och en överbevisningens kraft skola vi tala om den korsfäste Frälsaren. KE 42.1