De som färdas på den smala vägen, tala om den glädje och lycka, som väntar dem vid resans slut. Deras sinnen äro ofta sorgsna, men de stråla dock stundom av en helig glädje. De äro icke klädda likt dem, som färdas på den breda vägen, ej heller tala och handla de likt dem. De ha fått ett föredöme. En smärtornas man, förtrogen med krankhet, banade vägen för dem och vandrade själv på den. Hans efterföljare se hans fotspår och bliva styrkta och uppmuntrade. Han vandrade i trygghet; och så kunna även de göra, om de följa hans fotspår. BU 104.1