Det finns godhjärtade män och kvinnor som bekymrar sig över de fattigas situation och tänker på vad som kan göras för att hjälpa dem. En fråga som många uppriktigt sök- er ett svar på är hur man skall kunna hjälpa de arbetslösa och hemlösa så att de får del av de grundläggande välsignelser Gud gett människorna, och kan leva det liv han avsett att de skall leva. Men det är inte många, ens bland akademiker och politiker, som förstår de verkliga orsakerna till det nuvarande tillståndet i samhället. De som styr landet kan inte lösa pro- blemen med fattigdom, misär och ökad brottslighet. De kämpar förgäves för att ställa affärslivet på en säkrare grund. HHM 153.1
Om människor tog vara på undervisningen i Guds ord, skulle de finna lösningen på dessa svåra problem som förbryllar dem. Gamla testamentet har mycket att lära oss när det gäller frågan om arbete och hjälp till de fattiga. HHM 153.2
Guds plan för Israel HHM 153.3
Guds plan för Israel var att varje familj skulle ha ett hem på landet med tillräckligt med mark för odling. På det sättet skulle de få både möjlighet och uppmuntran till att leva ett nyttigt, företagsamt och självförsörjande liv. Och ingen mänsklig idé har någonsin kunnat förbättra den planen. Den fattigdom och det elände som finns i dag beror till stor del på att människor vikit av från Guds plan. HHM 153.4
Då Israel bosatte sig i Kanaan delades landet upp bland hela folket, med undantag för leviterna som skulle tjänstgöra vid tabernaklet. Stammarnas storlek räknades efter antalet familjer, och till varje familj gavs ett landområde till arvedel, vars storlek berodde på familjemedlemmarnas antal. HHM 154.1
Även om någon skulle göra sig av med sin landegendom för en tid, kunde han inte för alltid byta bort sina barns arvedel. Närhelst han kunde, hade han rättighet att köpa tillbaka sitt land. Skulder efterskänktes vart sjunde år, och under det femtionde året, jubelåret, gick all landegendom tillbaka till den ursprunglige ägaren. HHM 154.2
“När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för all framtid”, befallde Herren,“ty landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. I hela det land ni får till besittning skall ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom. Om din broder blir fattig och säljer något av sin besittning, skall hans återlösare komma till honom och lösa tillbaka det brodern har sålt. Om någon ... själv får möjlighet att skaffa vad som behövs för åter- köp, skall han ... återvända till sin egendom. Men om han inte kan skaffa vad som behövs för att betala honom, skall det han har sålt förbli i köparens hand till jubelåret.” 3 Mos 25:23-28. HHM 154.3
“Ni skall helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det skall vara ett jubelår för er. Var och en av er skall då återvända till sin arvedel och var och en av er skall återvända till sin släkt.” Vers 10. HHM 154.4
På det sättet säkerställdes varje familjs egendom och man skyddades från att någon blev alltför rik eller alltför fattig. HHM 154.5
Praktiskt arbete HHM 155.1
Israeliterna såg på praktiskt arbete som något nödvändigt. Varje far var skyldig att lära sina söner något nyttigt hantverk. De främsta männen i Israel hade fått en utbildning i något praktiskt yrke. Man ansåg att det var nödvändigt att varje kvinna skulle lära sig de sysslor som hade att göra med skötseln av ett hem. Och skicklighet i dessa sysslor ansågs som en ära även för kvinnor i högsta ställning. HHM 155.2
I profetskolorna undervisade man i olika hantverk, och många av eleverna försörjde sig genom praktiskt arbete. HHM 155.3
Omsorg om de fattiga HHM 155.4
Dessa förordningar gjorde emellertid inte helt slut på fattigdomen. Det var inte Guds avsikt att fattigdomen skulle upphöra helt. Den är ett av de medel han använder för vår karaktärsutveckling. ” Fattiga”, säger han,“kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.” 5 Mos 15:11. HHM 155.5
“Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som HERREN, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder, utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist.” Verserna 7,8. HHM 155.6
“Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig.” 3 Mos 25:35. HHM 155.7
“När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern. ” ” När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. ... När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. ... När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan.” 3 Mos 19:9; 5 Mos 24:19-21. HHM 155.8
Ingen behöver vara rädd för att deras frikostighet skall leda till fattigdom. Lydnad för Guds föreskrifter leder helt säkert till välstånd. ” För en sådan gåvas skull”, säger Gud,“skall HERREN, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. ” ” Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.” 5 Mos 15:10,6. HHM 156.1
Affärsprinciper HHM 156.2
Guds ord godkänner inget förhållningssätt som gör en grupp människor rika på bekostnad av att andra blir undertryckta och får lida. Bibeln lär oss att vi i alla våra affärsuppgörelser skall sätta oss in i deras situation som vi gör affärer med, så att vi inte bara tänker på våra egna fördelar, utan också på andras. Den som söker dra nytta av andras olycka för att gynna sig själv, eller försöker berika sig genom andras svaghet eller brist på skicklighet, bryter både mot principerna och föreskrifterna i Guds ord. HHM 156.3
“Du skall inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder i pant. ” ” Om du ger ett lån åt din nästa, skall du inte gå in i hans hus och ta pant av honom. Du skall stanna utanför, och mannen som du har lånat åt skall bära ut panten till dig. Om det är en fattig man, skall du inte sova med manteln du fått i pant. ” ” Om du tar manteln i pant av din nästa, skall du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. Manteln är ju det enda täcke han har. ... Vad skall han annars ha när han sover? Om han ropar till mig, skall jag höra, ty jag är barmhärtig. ” ” Om ni alltså säljer något till er nästa eller köper något av honom, skall ni inte göra varandra orätt.” 5 Mos 24:17, 10-12; 2 Mos 22:26,27; 3 Mos 25:14. HHM 156.4
“Ni skall inte göra orätt när ni dömer i fråga om längd, vikt eller rymd. ” ” Du skall inte ha två slags vikt i din börs, en stor och en liten, och i ditt hem skall du inte ha två slags efamått, ett stort och ett litet. ” ” Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha.” 3 Mos 19:35; 5 Mos 25:13,14; 3 Mos 19:36. HHM 157.1
“Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig. ” ” Den ogudaktige lånar och betalar inte tillbaka, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.” Matt 5:42; Ps 37:21. HHM 157.2
“Ge oss råd, döm oss rättvist. Låt din skugga vara som natten nu mitt på dagen. Göm de fördrivna, röj inte flyktingarna! Låt mina fördrivna bo hos dig.” Jes 16:3,4. HHM 157.3
Den plan Gud gav israeliterna för hur de skulle leva var avsedd att vara en modell för hela mänskligheten. Hur annorlunda skulle inte världen vara om man följde denna plan i vår tid! HHM 157.4
Inom naturens vidsträckta områden finns det fortfarande platser där de fattiga och nödlidande kan finna ett hem. Jorden har tillräckliga resurser för att förse dem med mat. Där finns dolda välsignelser för alla som har mod, vilja och uthållighet att samla dess skatter. HHM 157.5
Odling, det arbete som Gud gav människan i Eden, öppnar ett arbetsfält med möjligheter för många att skaffa sig en egen försörjning. HHM 157.6
“Förtrösta på Herren, och gör vad gott är; så skall du
få bo i landet, och med säkerhet bli försedd med mat.” Ps 37:3 (KJV). HHM 157.7
Tusentals, ja tiotusentals, skulle kunna arbeta med jorden i stället för att trängas i städerna, på jakt efter arbete för att tjäna en liten summa pengar. I många fall används inte denna lilla summa till bröd, utan hamnar i sprithandlarens kassa i utbyte mot det som förstör själ och kropp. HHM 157.8
Många ser på kroppsarbete som ett slavgöra, och försöker därför försörja sig genom spekulationer i stället för genom ärligt, hårt arbete. Denna önskan att få sin försörjning utan att arbeta öppnar dörren för elände, laster och brott nästan utan gränser. HHM 158.1
Stadsslummen HHM 158.2
I de stora städerna finns mängder av människor som får mindre omsorg och omtanke än djuren. Tänk på de familjer som lever hopträngda i usla lägenheter, ofta i mörka källarvåningar, illaluktande av fukt och smuts. På dessa eländiga platser föds barn, och där får de växa upp och dö. De ser inget av det vackra i naturen som Gud har skapat för att ge njutning åt våra sinnen och lyfta vår själ. Klädda i trasor och halvt svältande, lever de bland laster och fördärv, och deras karaktärer påverkas av det elände och den synd som omger dem. Barnen hör Guds namn uttalas bara i samband med svordomar. Deras öron får ständigt höra smutsigt tal, förbannelser och smädel- ser. Spritångor och tobaksrök, vidriga stanker och omoral fördärvar deras sinnen. På det sättet fostras många till att bli kriminella, fiender till det samhälle som har överlämnat dem åt misär och förnedring. HHM 158.3
Men inte alla fattiga i stadsslummen tillhör denna grupp. Gudfruktiga män och kvinnor har hamnat i djup fattigdom på grund av sjukdom eller motgångar, ofta på grund av oärlighet från sådana som lever på att suga ut sina medmänniskor. Många som är hederliga och har goda avsikter blir fattiga därför att de saknar praktisk utbildning. Deras okunnighet gör dem illa rustade att ta itu med livets svårigheter. De dras till städerna, och där har de ofta svårt att få arbete. Omgivna av omoral, ser och hör de sådant som utsätter dem för fruktans- värda frestelser. Eftersom de tvingas bo bland dem som lever i kriminalitet och laster, och ofta blir hållna för att tillhöra samma klass, är det bara genom en övermänsklig kamp och en mer än mänsklig styrka som de kan bevaras från att sjunka lika lågt som andra i deras omgivning. Många håller fast vid sin hederlighet och väljer att lida hellre än att synda. Det är i synnerhet denna grupp människor som behöver hjälp, sympati och uppmuntran. HHM 158.4
Om de fattiga som nu trängs i städerna kunde finna hem på landet, skulle de inte bara kunna försörja sig själva, utan skulle också få uppleva en hälsa och en glädje som de aldrig tidigare känt till. De skulle få arbeta hårt, äta enkel kost, leva sparsamt och få stå ut med prövningar och umbäranden. Men tänk vilken välsignelse det skulle vara för dem att få lämna staden, med dess frestelser till det onda, dess oroligheter och kriminalitet, misär och smuts, och få komma till stillheten, friden och renheten på landsbygden. HHM 159.1
Många av dem som bor i städerna har inte en grön fläck att sätta fötterna på. År efter år har de sett ut över smutsiga bakgårdar och trånga gränder, tegelstensväggar och trottoarer, och en himmel som varit förmörkad av damm och rök. Om dessa människor kunde tas till något jordbruksområde med gröna fält, skogar, kullar och bäckar, en klar himmel och frisk, ren luft skulle det vara nästan som himlen för dem. HHM 159.2
Här skulle de inte vara så beroende av andra och skulle till stor del vara avskurna från kontakten med människor. De skulle komma bort från världens nedbrytande livsstil, vanor och nöjen, och skulle komma närmare naturens hjärta. Guds närhet skulle bli mera verklig för dem. Många skulle lära sig att förtrösta på honom. Genom naturen skulle de höra hans röst tala till deras hjärtan om hans frid och kärlek, och sinne, själ och kropp skulle ta emot den helande, livgivande kraften. HHM 159.3
Det är många som måste få hjälp, uppmuntran och under- visning om de någonsin skall kunna bli arbetsamma och självförsörjande. Det finns många fattiga familjer som man inte skulle kunna göra ett bättre missionsarbete för än att hjälpa dem att bosätta sig på landet, och lära dem hur de kan få sin försörjning från jorden. HHM 159.4
Det är inte bara i städerna det finns behov för en sådan hjälp och undervisning. Även på landsbygden, med alla dess möjligheter till att leva ett bättre liv, finns det många fattiga som har stora behov. Hela samhällen saknar utbildning när det gäller praktiska yrken och hälsovård. Familjer lever i ruckel, nästan utan möbler och kläder, utan redskap och böcker. De saknar den trivsel och de bekvämligheter som gör livet behagligt, och har inga möjligheter till utveckling. Förråade sinnen och svaga, dåligt utvecklade kroppar visar följderna av ett dåligt arv och felaktiga vanor. Dessa människor måste få en utbildning helt från grunden. De har levt ett onyttigt, sysslolöst och omoraliskt liv, och de behöver få hjälp att lära sig goda vanor. HHM 160.1
Hur kan man väcka dem till att inse att de behöver en förbättring i sina liv? Hur kan man leda dem till att sträcka sig mot högre livsideal? Hur kan man hjälpa dem att resa sig? Vad kan man göra där fattigdom härskar och där människor måste kämpa mot den vid varje steg de tar? Visst är uppgiften svår. Den nödvändiga förändringen blir aldrig av om inte män och kvinnor får hjälp av en kraft utanför dem själva. Det är Guds plan att de rika och de fattiga skall vara nära knutna till varandra genom sympatins och hjälpsamhetens band. De som har tillgångar, förmågor och möjligheter, borde använda dessa gåvor så att de blir till välsignelse för deras medmänniskor. HHM 160.2
Kristna jordbrukare kan göra ett verkligt missionsarbete genom att hjälpa de fattiga att finna hem på landet och lära dem att bruka jorden och göra den bördig. De kan lära dem hur man använder olika jordbruksredskap, hur man odlar olika sorts grödor och hur man planterar och sköter en fruktträdgård. HHM 160.3
Många av dem som odlar får inte tillräckliga skördar på grund av försummelse. Fruktträdgården sköts inte på rätt sätt, grödan kommer inte i jorden på rätt tid, och jorden bearbetas bara ytligt. Det dåliga resultatet skyller man på den dåliga jordmånen. Det händer ofta att man uttalar sig felaktigt om jorden och dömer ut den, när den i själva verket skulle ge stora skördar om den bara bearbetades på rätt sätt. Inskränkta planer, alltför liten ansträngning, alltför lite efterforskning för att finna de bästa odlingsmetoderna, talar starkt för en reform. HHM 161.1
Undervisa om de rätta odlingsmetoderna till alla som är villiga att lära sig. Om några inte vill höra talas om nya idéer, låt då undervisningen ske i det tysta. Odla din egen jord på rätt sätt. Tala med grannarna när du kan, och låt skörden tala tydligast om hur viktigt det är att använda rätta metoder. Visa vad som kan göras med jorden om den odlas rätt. HHM 161.2
Man borde se till att olika industrier upprättas så att fattiga familjer kan få arbete. Snickare, smeder, ja alla som förstår sig på någon form av nyttigt arbete, borde känna ett ansvar för att lära upp och hjälpa de okunniga och de arbetslösa. HHM 161.3
I arbetet för de fattiga finns det många olika uppgifter för såväl kvinnor som män. Den duktige kocken, hushållerskan, sömmerskan och sjuksköterskan - allas hjälp behövs. Lär medlemmarna i fattiga hem hur de skall laga mat, sy och laga sina egna kläder, ta hand om sjuka och sköta ett hem ordentligt. Låt pojkar och flickor få en grundlig upplärning i något hantverk eller annat yrke som kan vara till nytta. HHM 161.4
Missionsfamiljer HHM 161.5
Det finns ett behov av missionsfamiljer som kan bosätta sig på ofruktbara platser. Jordbrukare, affärsmän, byggnadsarbe- tare och de som är kunniga i olika hantverk och andra yrken, borde flytta till försummade områden för att förbättra jorden, upprätta små industrier, bygga sig enkla hem och hjälpa sina grannar. HHM 161.6
De karga platserna i naturen, områden med vildmark, har Gud gjort tilltalande genom att placera vackra ting bland det fula. Vi är kallade att göra detsamma. Även jordens ödemarker, där förutsättningarna tycks nedslående, kan bli som en Guds trädgård. HHM 162.1
“Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blin-
das ögon se ur dunkel och mörker. De ödmjuka skall få
allt större glädje i HERREN, de fattigaste bland män-
niskor skall fröjda sig i Israels Helige.” Jes 29:18,19. HHM 162.2
Ofta hjälper man de fattiga bäst genom att ge dem undervisning i praktiskt arbete. De som inte har fått lära sig att arbeta, saknar i regel också goda vanor som flit, uthållighet, sparsamhet och självförsakelse. De vet inte hur de skall hushålla. Ofta är det genom brist på försiktighet och gott omdöme som de slösar bort det som skulle ha försörjt familjen och gett den ett anständigt och bekvämt liv, om det hade använts med försiktighet och sparsamhet. ” De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder.” Ords 13:23. HHM 162.3
Vi kan ge till de fattiga, och skada dem, genom att lära dem att bli beroende. Att ge på det sättet uppmuntrar till själviskhet och oföretagsamhet. Det leder ofta till lättja, slösaktighet och omåttlighet. Ingen som kan försörja sig själv har rätt att göra sig beroende av andra. Ordspråket ” världen är skyldig att försörja mig” innehåller själva kärnan av lögn, bedrägeri och stöld. Världen är inte skyldig att försörja någon som kan arbeta och förtjäna sitt eget uppehälle. HHM 162.4
Verklig välgörenhet hjälper människor att hjälpa sig själ- va. Om någon kommer till vår dörr och ber om mat, skall vi inte låta honom gå bort hungrig, för hans fattigdom kan vara orsakad av olyckliga omständigheter. Men sann välgörenhet innebär mer än att bara ge gåvor. Den innebär ett man uppriktigt intresserar sig för andras bästa. Vi borde försöka förstå vilka behov de fattiga och nödlidande har, och ge dem den hjälp de har mest nytta av. Det kostar mycket mer att ge omtanke, tid och personlig ansträngning än att bara ge pengar, men det är den bästa formen av välgörenhet. HHM 162.5
De som får lära sig att arbeta för det de får, kommer lättare att lära sig hur de skall få ut det mesta möjliga av det. Och när de lär sig självständighet, skaffar de sig inte bara det som gör dem självförsörjande, utan också det som gör det möjligt för dem att hjälpa andra. Lär dem som slösar bort sina möjligheter hur viktigt det är att utföra livets plikter. Visa dem att den religion Bibeln framhåller aldrig gör människor lata. Kristus uppmuntrade alltid människor att vara flitiga. ” Varför står ni här hela dagen arbetslösa?” frågade han de sysslolösa. ” Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta.” Matt 20:6; Joh 9:4. HHM 163.1
Alla har vi förmånen att i hemlivet, genom våra vanor och handlingar, och genom den ordning vi håller, ge världen ett exempel på vad evangeliet kan göra för dem som lever efter det. Kristus kom till vår värld för att ge oss ett exempel på vad vi kan bli. Han förväntar sig att hans efterföljare skall vara föredömen när det gäller att göra det rätta i alla livets förhållanden. Han vill att de yttre tingen i våra liv skall vittna om att han har vidrört vårt inre. HHM 163.2
Våra egna hem och omgivningar skulle vara exempel på hur förbättringar kan göras, så att företagsamhet, renlighet, god smak och förfining kan ersätta slöhet, orenlighet, smaklöshet och oordning. Genom våra liv och exempel kan vi hjälpa andra att förstå vad som är frånstötande i deras karaktär eller omgivningar, och med kristen vänlighet kan vi uppmuntra dem att göra förändringar till det bättre. När vi visar intresse för dem, kommer vi också att finna möjligheter att lära dem hur de skall använda sina krafter på bästa sätt. HHM 163.3
Hopp och mod HHM 164.1
Vi kan ingenting uträtta utan mod och uthållighet. Tala hoppfullt och uppmuntrande till de fattiga och missmodiga. Om det är nödvändigt, ge dem påtagliga bevis på ditt intresse genom att hjälpa dem när de kommer i svårigheter. De som haft många förmåner borde komma ihåg att de själva fortfarande felar på många områden, och att det är smärtsamt för dem när deras fel lyfts fram och man visar dem hur de borde vara. Kom ihåg att vänlighet uträttar mer än kritik. När du försöker undervisa andra, låt dem då förstå att du önskar att de skall nå det högsta målet, och att du är beredd att hjälpa dem. Var inte snar att kritisera dem om de skulle misslyckas i något avseende. HHM 164.2
Det är speciellt nödvändigt för de fattiga att lära sig enkelhet, självförnekelse och sparsamhet, något som de ofta tycker är svårt och motbjudande. Det exempel och den anda som råder i världen stimulerar och fostrar hela tiden till stolthet, fåfänga, njutningslystnad, slösaktighet och lättja. Detta onda drar tusentals människor ner i fattigdom och förhindrar tusentals fler från att resa sig upp ur förnedring och elände. Kristna borde uppmuntra de fattiga att stå emot dessa inflytanden. HHM 164.3
Jesus kom till denna värld under ödmjuka förhållanden. Han föddes i en fattig familj. Himlens majestät, härlighetens kung, ledaren för hela änglaskaran, ödmjukade sig till den grad att han valde att leva som människa, och valde dessutom ett liv i fattigdom och förödmjukelse. Han hade inga förmåner som inte de fattiga har. Hårt arbete, svårigheter och umbäranden var en del av hans vardag. ” Rävarna har lyor”, sade han,“och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.” Luk 9:58. HHM 164.4
Jesus sökte inte beundran eller applåder från människor. Han ledde ingen armé. Han regerade inte över något jordiskt rike. Han försökte inte vinna fördelar hos världens rika och berömda. Han gjorde inte anspråk på någon position bland nationens ledare. Han bodde bland de fattiga. Han satte åt sidan samhällets ytliga rangindelningar. Han fäste sig inte vid förnäm börd, rikedom, begåvning, utbildning eller ställning. HHM 165.1
Fastän han var himlens Prins valde han inte sina lärjungar bland de laglärda, de styrande, de skriftlärda eller fariseerna. Han gick förbi dem, därför att de var stolta över sin lärdom och sin ställning. De satt fast i sina traditioner och vidskepelser. Han som kunde läsa allas hjärtan valde ödmjuka fiskare som var villiga att ta emot undervisning. Han åt tillsammans med tullindrivare och syndare, och umgicks med vanligt folk, inte för att dras ner till deras låga och världsliga nivå, utan för att genom sina ord och sitt exempel visa dem rätta principer, och lyfta dem från deras världslighet och förnedring. HHM 165.2
Jesus försökte rätta till den felaktiga bedömningsgrund som världens människor har när de bedömer andra. Han ställde sig på de fattigas sida, för att han skulle kunna avlägsna den dåliga stämpel världen satt på fattigdomen. Han har för alltid avlägsnat föraktets skam från fattigdomen, genom att välsigna de fattiga som arvtagare till Guds rike. Han visar oss den stig han själv har vandrat, och säger:“Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” Vers 23. HHM 165.3
Den som arbetar för Kristus borde möta människor där de är, och undervisa dem, inte så att de blir stolta, utan så att deras karaktär utvecklas. Undervisa dem om hur Kristus arbetade och förnekade sig själv. Hjälp dem att lära sig självförnekelse och självuppoffring av honom. Lär dem att akta sig för att ge efter för själviska begär genom att följa den här världens livsstil. Livet är alltför värdefullt, alltför fyllt av allvarliga och heliga plikter, för att det skall slösas bort på att tillfredsställa det egna jaget. HHM 165.4
Det bästa i livet HHM 166.1
Män och kvinnor har knappt börjat förstå vad det verkliga syftet med livet är. De attraheras av glitter och glans. De strävar efter världsligt anseende och för detta offrar de livets verkliga mål. Det bästa i livet - enkelhet, ärlighet, uppriktighet, renhet, hederlighet - kan inte köpas eller säljas. De är lika tillgängliga för de okunniga som för de välutbildade, för den enkle arbetaren som för den ärade statsmannen. Gud har ordnat det så att alla, rika såväl som fattiga, skall kunna njuta av den glädje som kommer av att utveckla rena tankar och handla osjälviskt, att tala sympatiska ord och utföra vänliga handlingar. Kristi ljus strålar ut från dem som arbetar för att göra livet ljust för de människor vilkas liv förmörkats av många skuggor. HHM 166.2
Medan du hjälper de fattiga med livets praktiska ting, borde du alltid tänka på deras andliga behov. Låt ditt eget liv vittna om Frälsarens uppehållande kraft. Låt din karaktär uppenbara det höga ideal som alla har möjlighet att nå. Lär ut evangeliet genom enkla illustrationer. Allt du har att göra med borde vara en lektion i karaktärsutveckling. HHM 166.3
I de enkla vardagliga sysslorna kan de svagaste och mest obetydliga bli medarbetare till Gud och uppleva den tröst som hans närvaro och uppehållande kraft ger. De skall inte trötta ut sig med ständigt, orosfyllt arbete och onödiga bekymmer, utan dag för dag troget utföra den uppgift som Gud i sin för syn ger dem, och han kommer att ta hand om dem. Han säger: HHM 166.4
“Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” Fil 4:6,7. HHM 167.1
Herren har omsorg om de varelser han har skapat. Han älskar dem alla och gör ingen skillnad, förutom att han ömmar mest för dem som har kallats att bära livets tyngsta bördor. Guds barn måste möta prövningar och svårigheter. Men de borde acceptera sin livslott med ett glatt sinnelag, och komma ihåg att allt det som världen undanhåller dem kommer Gud att ersätta med bättre ting. HHM 167.2
Det är då vi kommer i svåra situationer som han uppenbarar sin makt och visdom som svar på ödmjuk bön. Lita på honom som en Gud som både hör och svarar på bön. Han kommer att uppenbara sig för dig som En som kan hjälpa i varje svårighet. Han som skapade människan, och gav henne underbara fysiska, mentala och andliga förmågor, kommer inte att underlåta att ge det som behövs för att uppehålla det liv han har gett. Han som har gett oss sitt ord - bladen från livets träd - kommer inte att undanhålla oss kunskapen om hur vi skall skaffa mat till hans behövande barn. HHM 167.3
Hur kan den som håller i plogen och driver oxarna få visdom? Genom att söka efter den liksom man söker efter silver, och leta efter den så som efter en gömd skatt. ” Ty hans Gud har undervisat honom och lärt honom det rätta sättet.” Jes 28:26. ” Också detta kommer från HERREN Sebaot, underbar i råd och stor i vishet.” Vers 29. HHM 167.4
Han som undervisade Adam och Eva i Eden om hur de skulle sköta trädgården, vill undervisa människor i dag. Det finns visdom att få för den som kör plogen och sår säden. Gud kommer att öppna vägar till framgång för dem som litar på honom och lyder honom. De kan gå frimodigt framåt, i förtröstan på att han skall ge dem vad de behöver efter sin stora godhet. HHM 167.5
Han som mättade folkskarorna med fem bröd och två små fiskar är mäktig att i dag ge oss frukt av vårt arbete. Han som sade till fiskarna i Galileen ” kasta ut era nät till fångst”, och som, när de lydde, fyllde deras nät tills de brast, önskar genom detta ge sitt folk ett bevis på vad han kan göra för dem i dag. Den Gud som i vildmarken gav israeliterna manna från himlen lever och regerar fortfarande. Han kommer att leda sitt folk och ge dem skicklighet och kunskap i det arbete han har kallat dem att utföra. Han kommer att ge visdom till dem som försöker utföra sin plikt samvetsgrant och med förstånd. Han som äger hela världen har stora tillgångar, och kommer att välsigna alla som försöker att vara till välsignelse för andra. HHM 168.1
Vi behöver vända blicken mot himlen, i tro. Vi får inte bli missmodiga på grund av det som ser ut som ett misslyckande, inte heller får vi bli modfällda på grund av dröjsmål. Vi borde arbeta hoppfullt, med glädje och tacksamhet, och lita på att jorden har rika skatter som den trogne arbetaren får skörda, förråd som är värdefullare än guld och silver. Bergen och höjderna förändras, jorden åldras som en klädnad, men Guds välsignelse, som dukar ett bord i vildmarken för sitt folk, kommer aldrig att upphöra. HHM 168.2