Bland tistlarna

“Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt.” Matt 13:22.SM 29.5

Evangeliets säd hamnar ofta bland tistlar och ogräs. Om inte moralen förändras i det mänskliga hjärtat, om man inte lämnar dåliga vanor och det invanda sättet att leva, om det som tillhör Satan inte läggs åt sidan, kommer grödan att kvävas. Då är det tistlarna som blir grödan och som tränger bort vetet.SM 30.1

Nåden trivs bara i ett sådant hjärta som hela tiden är berett att ta emot sanningens värdefulla säd. Syndens tistlar växer i vilken jordmån som helst, den behöver inte bearbetas. Tistlarna växer upp så fort de får chansen, och arbetet med att rensa bort dem måste hela tiden fortsätta. Om Gud inte får styra våra tankar, om den helige Ande inte oavbrutet förädlar vår karaktär, blir det de gamla vanorna som tar över livet. Om man påstår sig tro på evangelium men inte blivit helgad genom det, är det arbete som utförs värdelöst. Om man inte lyckas övervinna synden blir det synden som segrar. Har inte tistlarna blivit uppdragna med rötterna, kommer de att växa till dess att de kväver själen.SM 30.2

Kristus talade om vad som är farligt för oss. I Markus evangelium berättar han om faran för världsliga bekymmer, och om att rikedomen och begäret efter det materiella är bedrägligt. I Lukas talas om omsorgerna, rikedomen och detta livets tillfredsställelse. Det är detta som har kvävt den andliga sädens möjlighet att växa på jorden. Människan slutar upp att ta emot näring från Kristus, och alla tankar på det andliga tynar bort.SM 30.3

“Världsliga bekymmer.” Ingen slipper undan de frestelser som världsliga bekymmer för med sig. Rädslan för nöd, betungande arbete och försakelser gör den fattige förvirrad och missmodig. Den rike är rädd för bekymmer och för att förlora sin rikedom. Den lärdom som Kristus vill att vi ska hämta från blommorna har många av hans efterföljare glömt. De litar inte på att han ständigt har omsorg om oss. Kristus kan inte bära deras bördor, eftersom de inte lämnar över dem till honom. Motgångarna i livet skulle leda dem till Frälsaren för att de skulle få hjälp där. Men de har i stället drivit bort dem från honom.SM 30.4

Många av dem som skulle ha kunnat bli framgångsrika arbetare i Guds tjänst har blivit besatta av tanken att skaffa sig rikedomar. De lägger ner all sin energi och tid på affärer och känner sig då tvungna att bortse från andliga värden. I och med det drar de sig bort från Gud. “Slappna inte i er iver”, säger Bibeln till oss. Rom 12:11. Vi måste arbeta för att kunna ge till den som behöver. Den kristne kan arbeta och ägna sig åt affärer utan att synda. Tyvärr blir många så upptagna av sin affärsverksamhet att de varken får tid över till bön eller bibelstudium. Det blir ingen tid över till att söka och tjäna Gud. Då och då längtar de efter det som himlen ger, men de har inte tid att slå dövörat till det oljud världen ger ifrån sig, och då kan de inte uppfatta de mäktiga ord som Guds Ande yttrar. Det som har evighetsvärde blir underordnat det kortvariga. Då får Ordet ingen möjlighet att bära frukt, eftersom man ger tistlarna näring genom sitt sätt att leva.SM 31.1

Många som har en annan målsättning faller i samma fälla. De arbetar för andras bästa, de har tunga uppgifter och ett stort ansvarsområde. De låter arbetet tränga undan kärleken till Herren. Man nonchalerar studiet av Guds Ord och gemenskapen med honom genom bön. De glömmer bort att Kristus sade: “Utan mig kan ni ingenting göra.” Joh 15:5. De vandrar inte tillsammans med Kristus. Deras liv är inte genomsyrat av hans nåd, utan det är den själviska karaktären som dominerar. Värdet av deras arbete fördärvas av deras begär att nå en hög ställning i samhället, och av ett strävt, kärlekslöst och högmodigt hjärta. Här har vi en av de största hemligheterna bakom det kristna arbetets misslyckande och magra resultat.SM 31.2

“Rikedomens lockelser.” Kärleken till rikedom är en vilseledande, förförisk makt. Ofta är det så att de som har stora rikedomar glömmer bort att det är Gud som gett dem möjlighet att bli rika. De säger: “Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom.” 5 Mos 8:17. Deras rikedom leder till självtillräcklighet i stället för tacksamhet till Gud. De upplever inte att de behöver Gud och att de har några plikter mot sina medmänniskor. I stället för att se på rikedomen som något att användas i Guds tjänst, ser de den som något att använda för sin egen framgång. Rikedomen utvecklar inte Guds egenskaper i människan, utan det blir Satans egenskaper som utvecklas. Tistlarna har kvävt Ordets säd.SM 32.1

“Livets bekymmer.” Den form av nöjen som bara är till för självtillfredsställelse, är farlig. Allt som försvagar de fysiska krafterna, försämrar tankeverksamheten eller förslöar den andliga uppfattningsförmågan är “köttets begär, som för krig mot själen”. 1 Pet 2:11.SM 32.2

“Världsliga bekymmer.” Det behöver inte vara något som är syndigt i sig, men man sätter dem före Gud och hans rike. Oavsett vad det är som hindrar tanken på Gud och trofastheten till Kristus, så är det själens fiende.SM 32.3

När man är ung, energisk och följer med i den snabba utvecklingen, finns det en farlig frestelse i att bli för självupptagen. Har man framgång i livet finns det en benägenhet att fortsätta på den väg som bedövar samvetet och förhindrar möjligheten att avgöra vad som förädlar karaktären. När omständigheterna faller människan väl i händer, kommer tillväxten att gå åt det håll som Guds Ord varnar för.SM 32.4

Föräldrarna har ett stort ansvar under de tidigaste åren av barnens liv. Det är deras uppgift att ha ett gott inflytande på dem, ett inflytande som ger dem en sann bild av livet. Vad gör man då? Jo, det första man gör i stället är att se till att det går bra för barnen i den här världen. Man väljer bekanta som passar in i den planen. För att kunna presentera sina barn för överklassen, flyttar många föräldrar in till de stora städerna och omger dem med sådant inflytande som uppmuntrar till världsligt liv och stolthet. Sinnena och själen krymper i en sådan atmosfär. Livets ädla mål har tappats ur sikte. Den förmån man har av att vara Guds barn har bytts ut mot världslig framgång. För att ge sina barn ett lyckligt liv tillfredsställer många föräldrar deras nöjeslystnad. De får slösa bort sin tid och vara med i alla möjliga världsliga nöjen. Man ser till att de har pengar som de slösar bort på sig själva. Njutningen av nöjen blir starkare och starkare ju mer man hänger sig åt den. De unga blir så totalt upptagna av nöjen att de tror att det är det livet handlar om. Det blir hart när omöjligt för dem att bli stabila kristna när de blivit vana vid sysslolöshet och självtillfredsställelse.SM 32.5

Det visar sig att till och med församlingen, som ska stå på sanningens grund och vara ett fast stöd, uppmuntrar till själviskhet och nöjen. Vad gör många församlingar när de vill samla in pengar till evangelisk verksamhet? Jo, man ordnar basarer, supeer, tjusiga marknader, till och med lotterier och andra påhitt. Det händer också att man vanhelgar utrymmen som är avsedda för gudstjänst genom att festa och dricka, roa sig, köpa och sälja i dem. Ungdomarnas respekt för Guds hus och vördnad för gudstjänsten försvagas. Man klarar inte av att behärska sig längre. Det som faller i smaken är själviskheten, man tycker om att synas och ju mer man ägnar sig åt det, desto starkare blir njutningskänslan.SM 33.1

Det är i städerna som jakten efter nöjen och tillfredsställelse oftast finns. Med tanken att ge sina barn fördelar flyttar många föräldrar in till städerna. Men de blir besvikna, och när de ska rätta till sitt misstag är det redan för sent. Dagens städer blir mer och mer som Sodom och Gomorra. Semestrar och alla ledigheter stimulerar sysslolösheten. Spännande tidsfördriv, teaterbesök, hästkapplöpningar, spel och dobbel, drickande och allmänt festande är sådant som uppmuntrar det världsliga livet. Ungdomen dras med i det som anses vara populärt. De som gör nöjena till ett självändamål öppnar dörren för en mängd frestelser. Man ägnar sig åt tanklösa utsvävningar, och det umgänge man valt har en berusande effekt på tankeverksamheten. Man slösar bort det man har på än det ena och än det andra, och så försvinner viljan och förmågan att leva ett ändamålsenligt liv. Intresset för religiösa frågor har svalnat, och deras andliga liv har i stort sett upphört. Alla de goda egenskaper som människan har, allt som binder henne till den andliga världen har försämrats.SM 33.2

Visst finns det de som kanske upptäcker sina misstag och bättrar sig. Måtte Gud förlåta dem. Deras liv är så fördärvat att de alltid kommer att vara i riskzonen. Förmågan att skilja mellan gott och ont har i stort sett utplånats. Man uppfattar inte längre den helige Andes röst lika lätt, man upptäcker inte heller Satans planer. Dessa människor blir alldeles för ofta frestade när de hamnar i farliga situationer och kommer ännu längre bort från Gud. Det visar sig till slut att deras njutningslystnad inte gett dem någonting i denna världen och av den kommande får de ingenting. Satan spelar sitt spel med människan genom att använda bekymmer, rikedom och nöjen. Men vi är varnade: “Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen.” 1 Joh 2:15, 16. “Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer,” Luk 21:34, säger den som läser människornas hjärtan som en öppen bok. Driven av den helige Ande skriver aposteln Paulus: “De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelser och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.” 1 Tim 6:9, 10SM 34.1