“Farligare än Luther”

Gång på gång blev Berquin varnad för de faror han var utsatt för i Frankrike. Han blev inträngande ombedd att söka räddning genom frivillig flykt till ett annat land såsom många andra hade gjort. Den räddhågade och krypande Erasmus, som trots sin stora lärdom inte ägde den moraliska storhet som är villig att offra både liv och ära för sanningen, skrev därför till Berquin: “Sänd in en begäran om att bli utsänd som sändebud till främmande land. Res till Tyskland. Du känner Beda och hans gelikar — han är ett tusenhövdat monster som sprutar gift åt alla hål. Dina fiender är legio. Även om din sak på jorden var större än Kristi verk, skulle de inte låta dig slippa undan, förrän de på något bedrägligt sätt har tagit livet av dig. Lita inte för mycket på ditt beskydd från konungen. Framför allt bör du inte kompromettera mig för den teologiska fakulteten.” — Wylie, band 13, kap. 9.DSS 211.1

Men efterhand som riskerna ökade blev Berquins iver bara större. I stället för att följa Erasmus’ politiska och själviska råd bestämde han sig för att våga ännu mer. Han ville inte bara försvara sanningen. Han ville också avslöja villfarelsen. Beskyllningen för kätteri som katolikerna försökte rikta mot honom ville han överföra på dem. Hans ivrigaste och bittraste motståndare var de lärda doktorerna och munkarna vid den teologiska fakulteten vid det berömda universitetet i Paris, ett av de mest ansedda, andliga universiteten i staden och i hela Frankrike. Från dessa lärda doktorers skrifter tog han fram tolv påståenden som han offentligt förklarade vara “obibliska och kätterska” och bad konungen om att vara domare i striden.DSS 211.2

Monarken som inte var ovillig att ställa de två stridande parternas skarpa intellekt mot varandra, gladde sig över att få tillfälle att förödmjuka de övermodiga munkarna. Han uppfordrade därför de romersk-katolska att försvara sin tro med Bibeln. Men de visste mycket väl att detta vapen inte skulle gagna dem stort. Fängelse, tortyr och bål var de vapen de bäst förstod sig på att använda. Nu hade bladet vänt sig. De insåg att de stod i fara att falla i den grop som de hade hoppats kunna kasta Berquin i. I förvirring såg de sig om efter en utväg.DSS 212.1

“Just vid denna tid blev en bildstod av jungfru Maria, som stod uppställd i ett gathörn, utsatt för åverkan.” Det blev stor uppståndelse i staden. Folk samlades på platsen och uttryckte både sorg och vrede över vad som hade hänt. Konungen blev också starkt påverkad. Här var något som katolikerna kunde utnyttja. De grep genast tillfället. “Detta är resultatet av Berquins lära”, ropade de. “Allt håller på att omkullkastas, religionen, lagarna, ja, själva tronen — på grund av denna lutherska sammansvärjning.” — Wylie, band 13, kap. 9.DSS 212.2