Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Den stora striden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "undefined".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Skräck, vrede, förakt

    Åter greps Berquin. Konungen lämnade Paris. Munkarna hade då frihet att göra som de ville. Reformatorn förhördes och dömdes till döden. För att konungen inte skulle träda medlande emellan för att rädda honom, blev domen verkställd samma dag som den hade fällts. Vid middagstiden fördes Berquin till bålet. En väldig människomassa var närvarande för att betrakta händelsen. Många var förvånade och greps av fruktan, då de fick veta att offret hade valts från den bästa och modigaste av de adliga familjerna i Frankrike. Skräck, vrede, förakt och ett bittert hat stod tecknat i ansiktena hos denna oroliga människomassa. Men martyrens tankar kretsade kring något som låg långt bortom denna upprorsscen. Han var endast medveten om Herrens närvaro.DSS 212.3

    Den föraktade dödskärran i vilken han åkte, hans förföljares hotfulla ansikten, den fruktansvärda död han gick att möta berörde honom inte. Han som lever fastän han var död, och som lever i evighet och har nycklarna till döden och dödsriket, gick vid hans sida. Berquins ansikte lyste av himmelskt ljus och frid. Han hade tagit på sig en högtidsdräkt i det att han bar “en mantel av sammet, en väst av satin och damast och guldstickade byxor”. — D’Aubigné, History of the Reformation in Europe in the Time of Calvin, band 2, kap 16. Han skulle snart vittna om sin tro inför konungarnas Konung och ett världsallt av ögonvittnen. Han ville inte att något sorgens tecken skulle dölja den glädje som fyllde hans sinne.DSS 213.1

    Under det processionen sakta banade sig väg genom de folkhopar som fyllde gatorna, lade människor med förundran märke till den ostörda frid och det glada uttryck som vilade över hans ansikte. “Han är”, sade folk, “som en som sitter i ett tempel och mediterar över det som är heligt.” — Wylie, band 13, kap. 9.DSS 213.2

    På bålet försökte Berquin rikta några få ord till folket, men munkarna som var rädda för resultatet började ropa, och soldaterna slog på sina sköldar och larmet dränkte martyrens röst. “Så sattes”, av den högsta litterära och kyrkliga makten i det kultiverade Paris år 1529, “ett dåligt exempel för befolkningen år 1793 genom att undertrycka de döendes heliga ord i galgen.” — Samma källa, band 13, kap. 9.DSS 213.3

    Berquin blev strypt och hans kropp förtärd av lågorna. Nyheten om hans död väckte sorg bland reformatorns vänner i Frankrike. Men hans exempel var inte förgäves. “Vi är också beredda att med glädje gå döden i möte”, sade andra vittnen för sanningen, “i det att vi riktar vår blick mot det liv som skall komma.” — D’Aubigné, History of the Reformation in Europe in the Time of Calvin, band 2, kap. 16.DSS 213.4

    Under förföljelsen i Meaux förlorade de reformerade lärarna tillåtelsen att predika. De begav sig då till andra platser. Lefevre reste till Tyskland. Farel vände tillbaka till sin födelseort i Alperna i östra Frankrike för att sprida ljuset i sin barndoms trakt. Ryktet om det som ägde rum i Meaux hade redan nått dit. Sanningen fann lyssnare då Farel förkunnade den med mod och iver. Myndigheterna vägrade honom snart att predika. Han förvisades från staden. Då han inte kunde arbeta offentligt, reste han till dalarna och byarna och predikade i husen för människor på avsides liggande platser. Han fann sin tillflykt i skogarna och i bergshålorna som han kände från sin barndom. Gud förberedde honom för större prövningar. “Kors, förföljelse och Satans snaror som jag blev varnad mot saknades inte”, sade han. “Det var så mycket av detta att jag omöjligen kunde ha burit det i min egen kraft. Men Gud är min Fader. Han har gett mig och vill alltid ge mig all den kraft jag behöver.” — D’Aubigné, History of the Reformation in Europe in the Time of Calvin, band 12, kap. 9.DSS 213.5

    På apostlarnas tid hade förföljelsen “länt till evangeliets framgång”. (Fil. 1: 12.) Efter förvisningen från Paris och Meaux gick “de som hade blivit kringspridda omkring och förkunnade evangelii ord”. (Apg. 8: 4.) Så trängde ljuset in i många avlägset liggande provinser i Frankrike.DSS 214.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents