De blev konungars rådgivare

När de uppträdde som medlemmar av sin orden tog de på sig en from attityd. De besökte fängelse och sjukhus. De hjälpte sjuka och fattiga. De sade sig ha försakat världen och bar Jesu heliga namn. De gick därför omkring som han och gjorde gott. Men under detta oklanderliga yttre doldes ofta de syndigaste och farligaste avsikter. En grundprincip i deras orden var att ändamålet helgar medlet. I överensstämmelse med denna regel var det inte bara tillåtet utan till och med hedervärt att ljuga, stjäla, mörda och avlägga falsk ed, när det var fördelaktigt för att befrämja kyrkans intressen. Under olika förklädnader trängde jesuiterna in i statens ämbeten. De steg så högt att de blev konungars rådgivare och bestämde nationernas politik. De blev tjänare för att kunna spionera på sina herrar. De upprättade högskolor för furstarnas och adelsmännens söner och skolor för det vanliga folket. Även barn från protestantiska hem lärdes ta del i påvliga ceremonier. Hela den katolska gudstjänstens prakt och ståt utvecklades för att förvirra sinnet och vädja till fantasin. Den frihet som föräldrarna hade arbetat och lidit för, blev sålunda förrådd av deras barn. Jesuiterna utbredde sig snabbt över hela Europa. Vart de kom fick påveväldet nytt liv.DSS 229.2

För att ge jesuiterna större makt utfärdade påven ett edikt och påbjöd att inkvisitionen skulle återupprättas. (Se “Tillägg”.) Trots den allmänna avsky som människor kände för denna fruktade domstol till och med i katolska länder återinfördes den av de påvliga regenterna. Skändliga illdåd, alltför brutala för att kunna tåla dagsljuset, återupprepades i hemliga fängelsehålor. I många länder blev tusentals och åter tusentals av folkets finaste söner och döttrar, de ädlaste och noblaste, de klokaste och högst utbildade, fromma och gudhängivna församlingsvårdare, framstående vetenskapsmän, begåvade konstnärer och duktiga hantverkare mördade eller tvingades att fly till andra länder.DSS 230.1

Sådana var de medel som Rom använde för att släcka Reformationens ljus, beröva människorna Bibeln och återinföra den mörka tidsålderns okunnighet och vidskepelse. Men genom Guds välsignelse och genom det trofasta arbete som utfördes av de ädla män som hade kallats av Herren att vara Luthers efterföljare, blev protestantismen bevarad ifrån undergång.DSS 230.2

Det var inte genom gunst eller vapen från furstarna som Reformationen fick sin kraft. I de minsta länder, bland de ringaste och svagaste nationer fann den sina starkaste fästen. Det vår det lilla Genève som befann sig mitt ibland fiender som gick till verket för att störta påvedömet. Det var Holland som på sina sandbankar vid Nordsjön kämpade mot Spaniens tyranni. Spanien var på den tiden ett av de största och mest välbärgade länderna. Det var Sverige som vann segrar för Reformationen.DSS 230.3

Under närmare 30 år arbetade Kalvin i Genève, först för att grundlägga en församling som höll sig till Bibelns rena moral och därefter för att göra sitt för att Reformationen skulle utbredas över hela Europa. Hans liv som offentlig ledare var inte felfritt. Inte heller var hans lära fri från villfarelse. Ändå var han ett Herrens redskap att förankra människor i tron på de stora bibelsanningarna. Dessa var mycket viktiga vid denna tidpunkt för att hävda protestantismens grundsatser emot påveväldet, som nu försökte att vinna tillbaka sin makt. De var också väsentliga för att befrämja ett helgat och ödmjukt liv i Reformationens församlingar, i stället för den stolthet och det fördärv som hade sin upprinnelse i Roms läror.DSS 230.4

Från Genève sändes skrifter och lärare som utbredde Reformationen. De som var förföljda i andra länder såg upp till Genève för att få undervisning, råd och uppmuntran. Kalvins stad blev en tillflyktsort för de förföljda reformatorerna i hela Västeuropa. De flydde dit under den fruktansvärda storm som fortsatte att rasa i århundraden. Flyktingarna kom till Genève, utsvultna, sårade, berövade sina hem och sina vänner. Där blev de hjärtligt välkomnade. Människor tog hand om dem. När de hade funnit ett hem där, blev de genom sin fromhet, sin lärdom och sin duglighet till välsignelse för den stad som hade tagit emot dem. Många som sökte en tillflyktsort i Genève vände tillbaka till sina egna länder för att kämpa mot Roms tyranni. John Knox, den modige, skotske reformatorn, inte så få av de engelska puritanerna, protestanterna i Holland och Spanien och hugenotterna i Frankrike förde med sig från Genève den sanningens fackla som tändes i deras fädernesland.DSS 231.1