Kapitel 22—Tillfället gick förbi

Det är ett sorgligt faktum, att många inte vill veta av Jesu återkomst. Antingen undviker man att studera denna händelse, eller hävdar man att den aldrig kommer att inträffa.
Då William Miller och hans medarbetare förkunnade läran om Kristi andra ankomst, var deras enda avsikt att väcka människorna att bereda sig för domen. De försökte få de kristna att se församlingens sanna hopp och att inse att de behövde en djupare kristen upplevelse. De sökte också leda de icke-kristna till ånger och omvändelse. De hade inga planer på att vinna människor för någon sekt eller något religiöst parti. De arbetade därför inom alla samhällsklasser och sekter utan att blanda sig i deras kyrkliga förhållanden eller religiösa organisation.DSS 362.1

“I allt mitt arbete”, säger Miller, “tänkte jag aldrig på att organisera något eget samfund eller att ett samfund skulle byggas upp på de andras bekostnad. Jag försökte göra gott mot alla. Jag gick ut ifrån att alla kristna skulle glädja sig åt tanken på att Kristus skulle komma tillbaka och att de som inte kunde godta samma synpunkter som jag, inte skulle visa mindre kärlek till dem som tog emot denna lära. Jag trodde inte att det skulle behövas några särskilda möten. Allt jag tänkte på var att omvända människor till Gud, att varna världen för den kommande domen och att leda mina medmänniskor till en sann beredelse, så att de skulle kunna möta Gud i frid. De allra flesta som blev omvända under min verksamhet, anslöt sig till olika samfund som redan fanns.” — Bliss, sid. 328.DSS 362.2

Eftersom hans arbete hade byggt upp församlingarna blev det till en tid ganska väl mottaget. Men snart började predikanter och religiösa ledare att vända sig mot läran om återkomsten. De bestämde sig för att motarbeta all verksamhet i denna riktning. De talade mot den från predikstolarna och förbjöd sina medlemmar att lyssna till predikningar om Kristi återkomst. Ja, de förbjöd dem även att tala om sitt hopp vid församlingens sammankomster. De troende kom därigenom i en ställning som medförde stora trosprov. De älskade sin församling och ville inte skiljas ifrån den. Men då de såg att Guds ords undervisning undertrycktes och att de vägrades rätten att studera profetiorna, kände de att deras trohet mot Gud förbjöd dem att underordna sig. De som motarbetade Guds ords undervisning kunde inte betraktas som Guds församling, “sanningens stödjepelare och grundfäste”. De troende kände därför att det var riktigt av dem att skilja sig från dem som de dittills hade haft gemenskap med. Sommaren 1844 var det ungefär 50.000 som lämnade de olika församlingarna.DSS 362.3