Kapitel 38—Ett sista erbjudande

Lögnen har bekämpat sanningen genom alla tider, men den största och sista konfrontationen mellan dem ligger ännu i framtiden. Det är denna slutstrid som beskrivs i Uppenbarelsebokens 13:e kapitel. De som då är trogna mot Bibelns sanningar kommer att beskyllas för att vara fientliga mot lag och ordning i samhället.
“Därefter såg jag en annan ängel komma ned från himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet. Och han ropade med stark röst och sade: ‘Fallet, fallet är det Stora Babylon, det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.” “Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: ‘Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” — Upp. 18: 1, 2, 4.DSS 577.1

Denna bibeltext pekar fram mot en tid då budskapet om Babylons fall, såsom det förkunnades av den andra ängeln i Upp. 14:8 skall upprepas. Då kommer också den korruption att omtalas som har trängt in i de organisationer som utgör Babylon, sedan budskapet först förkunnades. Ett fruktansvärt tillstånd inom den religiösa världen beskrivs här. För varje gång sanningen förkastas, blir människornas sinnen mörkare och sinnena hårdare till dess att de är helt förhärdade. Trots de varningar Gud har gett, fortsätter människor att förkasta ett av de tio buden. Till slut förleds de till att förfölja dem som håller det heligt. Kristus ringaktas genom att människor föraktar hans ord och bans folk. När kyrkosamfunden godtar spiritualismens doktriner, avlägsnas varje restriktion som tidigare vilat över det icke-omvända sinnet. Bekännelsen till religionen blir endast en kappa som döljer den värsta orättfärdighet. Tron på uppenbarelser från andevärlden öppnar vägen för förföriska andars och djävlars läror. De onda änglarnas inflytande i kyrkosamfunden blir märkbart.DSS 577.2

Om Babylons tillstånd vid den tidpunkt då det framställs i denna profetia, förklaras det: “Hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.” — Upp. 18: 5. Hon har fyllt sina synders mått. Ödeläggelsen är på väg att drabba henne. Men Gud har alltjämt ett folk i Babylon. Innan hans straffdomar drabbar, skall dessa trogna tjänare kallas ut ifrån henne för att de inte skall bli “delaktiga i hennes synder och få del av hennes plågor”. Därför uppstår en rörelse med ett särskilt budskap. Den har framställts genom bilden av en ängel som kommer ned från himmelen och upplyser hela jorden med sin härlighet och som oförskräckt och med hög röst förkunnar Babylons synder. Budskapet lyder: “Dragen ut ifrån henne, I mitt folk!” Dessa varningar utgör tillsammans med den tredje ängelns budskap, den sista varningen till jordens inbyggare.DSS 578.1

Fruktansvärda är de förhållanden i vilka världen skall dras in. Jordens makter som sluter sig samman för att kämpa mot Guds bud, kommer att utfärda ett dekret om att alla, “både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar” (Upp. 13: 16), skall följa kyrkans seder och iaktta dess falska vilodag. Den som vägrar att lyda kommer att dömas efter borgerlig lag. Till sist kommer man att utfärda en förklaring att de förtjänar döden. På den andra sidan står Guds lag som innesluter Skaparens vilodag. Den kräver lydnad och hotar med Guds vrede över alla dem som överträder dess bud.DSS 578.2

Den som har en klar förståelse av detta och ändå väljer att överträda Guds lag för att följa människobud, tar på sig vilddjurets märke. Han godtar ett tecken på lydnad för den makt som han föredrar att lyda framför Gud. Varningsbudskapet från himmelen lyder: “Om någon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess märke på sin panna eller sin hand, så skall ock han få dricka av Guds vredesvin, det som är iskänkt i hans vredes kalk, obemängt.” — Upp. 14: 9, 10.DSS 578.3

Men ingen drabbas av Guds vrede förrän hans förstånd och samvete har erkänt sanningen men ändå förkastat den. Det finns många som aldrig har halt tillfälle att höra de särskilda sanningar som gäller denna tid. Det fjärde budets krav har aldrig framställts för dem i sin rätta belysning. Han som känner varje sinne och prövar varje motiv vill inte att någon, som önskar få kunskap om sanningen, skall bli bedragen med hänsyn till vad striden gäller. Befallningen kommer inte att påtvingas folket. Var och en skall få tillräckligt med ljus, så att han vet vad han gör när han fattar sitt beslut.DSS 578.4