Egendomliga förhållanden

Samvetsgrann lydnad för Bibeln kommer att behandlas som uppror. Föräldrar som är förblindade av Satan kommer att visa stränghet och bitterhet mot sina troende barn. Arbetsgivaren kommer att förtrycka de anställda som vill hålla Guds bud. Tillgivenheten kommer att vändas i kallsinnighet, barn kommer att göras arvlösa och drivas bort från sina hem. Paulus’ ord blir bokstavligt uppfyllda: “Alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse.” — 2 Tim. 3: 12. När de som försvarar sanningen, vägrar att helga söndagen kommer några av dem att bli kastade i fängelse. Andra blir landsförvista, åter andra kommer att förtryckas. Mänskligt sett förefaller allt detta nu orimligt. Men när Guds återhållande Ande viker från människorna och de som hatar Guds bud helt behärskas av Satan, kommer egendomliga ting att ske. Människor kan bli ohyggligt grymma, när gudsfruktan och kärlek saknas.DSS 581.1

När stormen närmar sig kommer många som har bekänt sig tro på den tredje ängelns budskap, men som inte har blivit helgade genom lydnad för sanningen, att svika sin övertygelse och gå över till motståndarens led. När de har förenat sig med världen och blivit påverkade av dess anda, kommer de att betrakta allt nästan i samma belysning som den. Och när prövningen kommer, väljer de det som är lätt och populärt. Begåvade och vältaliga människor som en gång glatt sig i sanningen, kommer då att använda all sin begåvning för att bedra och vilseleda människor. De blir sina tidigare bröders bittraste fiender. När sabbatsfirarna förs fram inför domstolar för att svara för sin tro, kommer dessa avfälliga att bli Satans effektivaste hantlangare. Genom falska anklagelser och antydningar kommer de att hetsa myndigheterna emot dem.DSS 581.2

I denna tid av förföljelse kommer Herrens tjänares tro att prövas. De har troget förkunnat varningen och litat endast på Gud och hans Ord. Guds Ande har talat till deras sinnen och drivit dem att tala. Fyllda av helig iver och med en stark gudomlig kallelse utför de sina plikter utan att kallt räkna med konsekvenserna av att tala till folket de ord som Herren har gett dem. De har inte tagit hänsyn till sina materiella intressen eller sökt bevara sitt anseende eller sitt liv. Men när motståndets och hånets storm bryter lös över dem, kommer några att bli överväldigade av skräck och ropa: “Om vi hade förutsett följderna av våra ord skulle vi ha tigit stilla.” De möter svårigheter från alla håll. Satan angriper dem med starka frestelser. Det arbete som de har tagit på sig, ser ut att helt överstiga deras möjligheter att utföra. De hotas av tillintetgörelse. Den entusiasm som tidigare fyllde dem är borta, men nu finns det ingen återvändo. Då de på detta sätt känner sin hjälplöshet söker de sig till den allsmäktige Guden för att få kraft. De tänker på att det ord de har talat inte var deras utan hans, som bjöd dem att förkunna varningen. Gud lade sanningen i deras sinnen och de kunde inte låta bli att förkunna den.DSS 582.1

Sådana prövningar har Guds män också i forna tider fått gå igenom. Wycliffe, Hus, Luther, Tyndale, Baxter och Wesley, alla hävdade de att all lära skulle prövas med Bibeln. De förklarade att de skulle förkasta allt som den fördömde. Förföljelsen rasade mot dessa män, men de upphörde inte att förkunna sanningen. Många perioder i församlingens historia har präglats av särskilda sanningar, avpassade efter Guds folks behov vid den avsedda tiden. Varje ny sanning har banat sig väg, trots hat och motstånd. De som blev välsignade med dess ljus, frestades och prövades. Herren ger folket en särskild sanning i rätt tid. Vem vågar underlåta att förkunna den? Han ger sina tjänare order om att förkunna nådens sista inbjudan till världen. De kan inte tiga utan att sätta sitt eviga väl i fara. Kristi sändebud får inte fråga efter följderna. De måste göra sin plikt och överlåta följderna åt Gud. Efterhand som oppositionen ökar och blir alltmera häftig, blir Guds tjänare åter rådvilla, eftersom det förefaller dem som om de själva vore orsaken till krisen. Men Bibeln och deras eget samvete vittnar för dem om att de har gjort det som var rätt. Prövningen fortsätter, men då styrks de att uthärda den. Striden blir hetare och kommer närmare, men deras tro och mod ökar. Deras vittnesmål är: “Vi vågar inte visa godtycke varken inför Bibeln eller Guds heliga lag. Vi kallar inte en del av den väsentlig och en annan del oväsentlig för att vinna världens gunst. Den Herre vi tjänar är mäktig att frälsa oss. Kristus har övervunnit jordens makter. Skall vi då frukta för en värld som redan är övervunnen?”DSS 582.2