Plågornas tid

Dessa plågor kommer inte att drabba hela jorden, eftersom alla människor då skulle omkomma. Men de blir de mest fruktansvärda hemsökelser av Guds vrede som människor någonsin har upplevt. Alla tidigare straff före prövningstidens slut har varit blandade med nåd. Kristi blod, som vädjar för människorna, har bevarat syndare från det fulla straffet för deras överträdelser, men i denna sista dom blir Guds vrede utgjuten oblandad med nåd.DSS 600.2

På den dagen kommer många att önska att bli beskyddade av den Guds nåd som de så länge har avvisat. “Se, dagar skola komma, säger Herren, Herren, då jag skall sända hunger i landet: icke en hunger efter bröd, icke en törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. Då skall man driva omkring från hav till hav och från norr till öster och färdas hit och dit för att söka Herrens ord, men man skall icke finna det.” Amos 8: 11, 12.DSS 600.3

Guds folk kommer inte att gå fria från lidanden. Men även om de blir förföljda och plågade och måste lida umbäranden och svält, kommer de inte att omkomma. Den Gud som sörjde för Elia, glömmer inte ett enda av sina självförnekande barn. Han som räknar håren på deras huvuden, kommer att sörja för dem. Under hungerns tid skall de bli mättade. Under det att de ogudaktiga dör av svält och pest kommer änglarna att beskydda de rättfärdiga och ge dem vad de behöver. “Den som vandrar i rättfärdighet”, har fått löftet: “Bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.” “De betryckta och fattiga söka förgäves efter vatten, deras tunga försmäktar av törst, men jag, Herren, skall bönhöra dem, jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.” — Jes. 3: 15, 16; 41: 17.DSS 601.1

“Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel, och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen”, ändå skall de som fruktar Herren “glädja” sig “i Herren” och fröjda sig i sin frälsnings Gud.” — Hab. 3: 17, 18.DSS 601.2

“Herren är den som bevarar dig, Herren är ditt skygd på din högra sida. Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten. Herren skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.” “Han skall rädda dig ifrån fågelfängarens snara och ifrån pesten, som fördärvar. Med sina fjädrar skall han betäcka dig, och under hans vingar skall du finna tillflykt; hans trofasthet är sköld och skärm. Du skall icke behöva frukta nattens fasor, icke pilen, som flyger om dagen, icke pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten, som ödelägger vid middagens ljus. Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det dock icke drabba dig. Dina ögon skola blott skåda därpå med lust, och du skall se de ogudaktigas lön. Ty du har sagt: ‘Du Herre, är mitt skygd’, och du har gjort den Högste till din tillflykt. Ingen olycka skall vederfaras dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda.” — Ps. 121: 5-7; 91: 3-10.DSS 601.3

För omvärlden kommer det att se ut som om Guds folk snart måste besegla sitt vittnesbörd med sitt blod, som martyrerna fick göra före dem. De börjar själva frukta att Herren har överlämnat dem i deras fienders hand. De lider av en fruktansvärd själsångest. Dag och natt ropar de till Gud om frälsning. De ogudaktiga gläder sig och ropar hånfullt: “Var är nu er tro? Varför räddar inte Gud er ur våra händer om ni verkligen är hans folk?” Men Guds väntande barn kommer ihåg Jesu död på Golgata, hur översteprästerna och rådsmännen hånfullt ropade: “Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung, han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.” — Matt. 27: 42. Alla kämpar med Gud såsom Jakob gjorde. Deras ansikten vittnar om en hård inre kamp. Alla är bleka. Men de upphör inte med sina innerliga böner.DSS 601.4