Gudomliga mysterier

“Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid.” 5 Mos 29:29. Den uppenbarelse som Gud har gett av sig själv i sitt ord har vi fått för att studera. Den skall vi försöka förstå. Men bortom detta bör vi inte försöka tränga oss. Det största geni kan anstränga sig till utmattning för att ställa upp hypoteser om Guds natur, men arbetet kommer att vara fruktlöst. Det problemet har vi inte fått att lösa. Inget mänskligt sinne kan helt förstå Gud. Ingen borde syssla med spekulationer angående hans natur. Här är tystnad vältalighet. Den Allvetande är höjd över all diskussion.HHM 250.4

Inte ens änglarna tilläts att ta del i rådsluten mellan Fadern och Sonen när frälsningsplanen blev lagd. Inte heller människan skall försöka tränga sig in i den Högstes hemligheter. Vi är lika okunniga om Gud som små barn, men på samma sätt som små barn kan vi älska och lyda honom. I stället för att spekulera om hans natur eller befogenheter, borde vi ge akt på de ord han har talat:HHM 250.5

“Kan du utforska Guds djuphet?
Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet?
Hög som himlen är den — vad kan du göra?
Djupare än dödsriket är den — vad kan du förstå?
Dess längd sträcker sig längre än jorden,
och bredden överträffar havet.” Job 11:7-9.HHM 251.1

“Men visheten, var finns den?
Var är den plats där insikten bor?
Människan vet inte vägen till den,
man finner den inte i de levandes land.
‘Den är inte hos mig’,
säger Djupet, och Havet säger: ‘Här finns den inte.’
Den kan inte köpas för guld, inte betalas med silver,
den förvärvas inte med guld från Ofir,
med dyrbar onyx och safir.
Varken guld eller glas kan mäta sig med den,
den byter man inte mot gyllene klenoder,
än mindre då mot kristall och koraller.
Att äga visheten är mer än att äga pärlor.
Nubisk topas kan inte mäta sig med den,
den kan inte köpas med renaste guld.
Visheten, varifrån kommer den?
Var är den plats där insikten bor? …
Avgrunden och Döden säger:
‘Vi har bara hört talas om den.’
Men Gud känner vägen till den,
han vet var visheten bor.
Hans blick når till jordens ände,
allt under himlen ser han …
När han stadgade en lag för regnet
och fastställde åskvädrens bana,
då såg han visheten och granskade den,
lärde känna den och utforskade den.
Till människan sade han:
‘Att frukta Herren, det är vishet,
att sky det onda är insikt.’” Job 28:12-28 (BK).HHM 251.2

Vi kan inte finna visheten varken genom att utforska jordens gömmor eller genom att fåfängt försöka tränga in i hemligheten om Guds natur. Den finner man i stället genom att ödmjukt ta emot den uppenbarelse som Gud har funnit för gott att ge oss, och genom att anpassa våra liv efter hans vilja.HHM 251.3

Inte ens de största intellekten kan förstå Jehovas mysterier så som de finns uppenbarade i naturen. I Guds ord ställs många frågor som de mest lärda inte kan svara på. De här frågorna ställdes inte för att vi skulle svara på dem, utan för att vi skulle bli uppmärksamma på Guds djupa mysterier och lära oss att vår vishet är begränsad, och att vi i vårt dagliga liv är omgivna av mycket som ligger utanför vad en dödlig människa kan förstå.HHM 251.4

Tvivlare vägrar att tro på Gud därför att de inte kan förstå den oändliga kraft han uppenbarar sig genom. Men Gud måste erkännas lika mycket utifrån allt det som han inte har uppenbarat om sig själv, som utifrån det vi med vår begränsade fattningsförmåga kan förstå om honom. Både genom gudomlig uppenbarelse och genom naturen har Gud visat oss mysterier som kräver tro. Så måste det vara. Vi kan fortsätta att söka, fortsätta att ställa frågor, fortsätta att lära oss mera, och ändå finns det oändligt mycket mer bortom.HHM 251.5

“Vem har mätt vattnen i sin kupade hand och tagit
mått på himlens vidd med sina utspända fingrar?
Vem har samlat stoftet på jorden i ett måttkar,
eller vägt bergen på en våg och höjderna i en vågskål?
Vem har utforskat HERRENS Ande,
och vem kan ge honom råd och undervisa honom? …
Se, folken är som en droppe i en spann,
som ett dammkorn i en vågskål.
Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn.
Libanons skog räcker inte till offerved,
dess djur inte till brännoffer.
Alla folk är som ett intet inför honom,
mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara.
Vem vill ni likna Gud vid,
vad vill ni jämföra honom med? …
Vet ni inte det, har ni inte hört det?
Har inte detta förkunnats för er från begynnelsen?
Har ni inte förstått det alltifrån jordens grundläggning?
För honom som tronar över världen
är dess inbyggare som gräshoppor.
Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält att bo inunder …
Vem vill ni då likna mig vid,
så att jag skulle vara som han? säger den Helige.
Lyft upp era ögon mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?
Genom sin stora makt och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn dingen enda uteblir.HHM 251.6

Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå: ‘Min väg är dold för HERREN.
Gud bryr sig inte om min rätt’?
Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud,
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och utmattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.” Jes 40:12-28.HHM 252.1

Låt oss lära oss om vår Guds storhet genom det som den helige Ande har uppenbarat för sina profeter. Profeten Jesaja skrev:HHM 252.2

“I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: ‘Helig, helig, helig är HERREN Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet.’ Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök.HHM 252.3

Då sade jag: ‘Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot.’”HHM 252.4

“Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. Med det rörde han vid min mun och sade: ‘När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad.’” Jes 6:1-7.HHM 252.5

“Ingen är som du, HERRE, du är stor,
och stort och mäktigt är ditt namn.
Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung?” Jer 10:6, 7.HHM 252.6

“HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
Om jag sitter eller står, vet du det,
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen.
Innan ett ord är på min tunga,
vet du, HERRE, allt om det.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög att jag ej kan förstå den.” Ps 139:1-6.HHM 252.7

“Stor är vår Herre och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.” Ps 147:5.HHM 253.1

“Inför HERRENS ögon är en människas vägar uppenbara, han ger akt på alla hennes steg.” Ords 5:21.HHM 253.2

“Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och hos honom bor ljuset.” Dan 2:22.HHM 253.3

“För Gud är hans verk kunnigt från världens begynnelse.” “‘Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen?’ Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter.” Ap 15:18 (NT 1883 års övers.); Rom 11:34-36.HHM 253.4

“Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige”, “som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt!” 1 Tim 1:17; 6:16.HHM 253.5

“Skall inte hans majestät förskräcka er,
skräck för honom falla över er?” Job 13:11.HHM 253.6

“Bor inte Gud i himlens höjd?
Och se på stjärnorna däruppe,
hur högt de sitter!” Job 22:12.HHM 253.7

“Kan hans skaror räknas?
Över vem går ej hans ljus upp?” Job 25:3.HHM 253.8

“Stora ting gör han, utöver vad vi förstår. Se, åt snön ger han bud:
‘Fall ned till jorden’,
likaså åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
Därmed binder han alla människors händer,
så att var och en som han
har skapat kan lära av det …
Skyarna lastar han också med väta och
sprider omkring sina åskmoln.
De måste sväva än hit, än dit,
alltefter hans rådslut och de uppdrag de får,
vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord,
än är det med nåd som han låter dem komma. ”HHM 253.9

“Lyssna då till detta …,
stanna och betänk Guds under.
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång
och låter blixtarna lysa fram ur sina moln?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underbara verk? …
Kan du välva molnhimlen så som han,
så fast som en spegel av gjuten metall?
Lär oss då vad vi skall säga till honom,
för vårt mörkers skull har vi inget att lägga fram …
Men syns inte redan skenet?
Strålande visar han sig ju mellan skyarna,
där vinden har gått fram och sopat dem undan.
I guldglans kommer han från norden.
Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät,
den Allsmäktige kan vi inte fatta,
honom som är så stor i kraft,
honom som ej kränker rätten,
ej strängaste rättfärdighet.
Därför fruktar människorna honom.” Job 37:5-24 (GT-81).HHM 253.10

“Vem är som HERREN,
vår Gud, han som tronar så högt,
han som ser ner så djupt,
vem i himlen och på jorden?” Ps 113:5, 6.HHM 254.1

“HERREN har sin väg i storm och oväder,
och molnen är dammet under hans fötter.” Nah 1:3.HHM 254.2

“Stor är HERREN och högt prisad,
hans storhet är outrannsaklig.
Ett släkte prisar för ett annat dina
verk och förkunnar dina väldiga gärningar.
Ditt majestäts härlighet och ära
vill jag begrunda och dina underbara verk.
Om dina väldiga gärningars
makt skall man tala,
och din storhet skall jag förkunna.
Man skall utbreda ryktet om din
stora godhet och jubla över din rättfärdighet …”HHM 254.3

“HERRE, alla dina verk skall tacka
dig och dina fromma skall lova dig.
De skall tala om ditt rikes
ära och förkunna din makt.
De skall kungöra för människors
barn dina mäktiga gärningar
och ditt rikes ära och härlighet.
Ditt rike är ett rike för alla evigheter,
ditt herravälde varar från släkte till släkte …
Min mun skall förkunna HERRENS lov,
och allt som lever skall lova hans heliga
namn alltid och i evighet.” Ps 145:3-21.HHM 254.4

Allt eftersom vi lär oss mer och mer om hurdan Gud är, och hurdana vi själva är i hans ögon, kommer vi att frukta och bäva inför honom. Människor i vår tid borde ta varning av det öde som drabbade dem som i forna tider tog lätt på det som Gud hade förklarat heligt. När israeliterna tog sig friheten att öppna arken då den var på väg tillbaka från filisteernas land, blev deras respektlösa våghalsighet straffad på ett tydligt sätt.HHM 254.5

Tänk också på den dom som föll över Ussa. Då arken fördes till Jerusalem under Davids regeringstid, räckte Ussa ut sin hand för att hålla den stadigt på plats. Därför att han i övermod rörde vid symbolen på Guds närvaro drabbades han av en ögonblicklig död.HHM 254.6

Då Mose vid den brinnande busken inte uppfattade Guds närvaro, utan gick dit för att se på den förunderliga synen, blev han tillsagd:HHM 254.7

“‘Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark.’ … Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade för att se på Gud.” 2 Mos 3:5, 6.HHM 255.1

“Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Haran. Han kom till en plats där han måste stanna över natten, ty solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova.HHM 255.2

Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen och Guds änglar steg upp och ner på den. Och se, HERREN stod ovanför den och sade:HHM 255.3

‘Jag är HERREN, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och dina efterkommande … Och se, jag är med dig och skall bevara dig vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag skall inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig.’” “När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ‘HERREN är verkligen på denna plats och jag visste det inte.’ Han greps av fruktan och sade: ‘Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlens port.’” 1 Mos 28:10-17.HHM 255.4

Helgedomen, både tabernaklet i öknen och templet i Jerusalem, som var en jordisk symbol på Guds boning, hade en avdelning som var helgad för hans närvaro. Vid dess ingång fanns ett förhänge med invävda keruber, som ingen fick lyfta upp utom en. Att lyfta på förhänget och otillåtet tränga sig in till det heliga mysteriet i det allra heligaste, var en handling som var lika med döden. För över nådastolen uppenbarade sig den Heliges härlighet, en härlighet som ingen människa kunde se och leva. På den enda dagen under året som var avsatt för tjänst i det allra heligaste, gick översteprästen med bävan in till Guds närvaro medan moln av rökelse dolde härligheten för hans syn. Ute på tempelgården var allt stilla och tyst. Inga präster tjänstgjorde vid altaret. Den stora skaran av tillbedjare, böjda i tyst vördnad, bad om Guds förbarmande.HHM 255.5

“Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss.” 1 Kor 10:11 (BK).HHM 255.6

“Men HERREN är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!” Hab 2:20.HHM 255.7

“HERREN är konung, folken darrar.
Han tronar på keruberna, jorden skälver.
HERREN är stor i Sion, upphöjd över alla folk.
Därför prisar man ditt namn,
det stora och fruktansvärda. Helig är han.” Ps 99:1-3.HHM 255.8

“HERRENS tron är i himlen.
Hans ögon ser,
hans blickar prövar människors barn.” Ps 11:4.HHM 256.1

“Ty han blickar ner från sin heliga höjd.”
“Från sin boning blickar han
ner på alla som bor på jorden,
han som formar alla deras hjärtan,
han som känner till alla deras verk.” Ps 102:20; 33:14,15.HHM 256.2

“Hela jorden må frukta HERREN,
alla som bor i världen må bäva för honom.” Ps 33:8.HHM 256.3

Människan kan inte utforska Gud. Ingen borde i övermod försöka lyfta det förhänge som döljer hans härlighet. “Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.” Rom 11:33. Det är ett bevis på hans nåd att hans kraft är dold, eftersom det är lika med döden att lyfta på förhänget som döljer den gudomliga närvaron. Inget dödligt sinne kan tränga in i det hemlighetsfulla där den Mäktige bor och verkar. Det är bara det som han anser lämpligt att avslöja som vi kan förstå om honom. Förnuftet måste erkänna att det finns en högre auktoritet. Hjärtat och förståndet måste böja sig för den store JAG ÄR.HHM 256.4