Underlåtenhet att ära Gud

Han som ser djupare än till ytan och som läser alla människors hjärtan säger om dem som har haft stort ljus: “De är inte bekymrade eller förvånade över sitt moraliska och andliga tillstånd.” “Likasom det lyster dessa att gå sina egna vägar och likasom deras själ har behag till deras styggelser, så lyster det ock mig att fara illa fram med dem och att låta förskräckelse komma över dem, eftersom ingen svarade när jag kallade, och eftersom de icke hörde, när jag talade, utan gjorde, vad out var i mina ögon, och hade sin lust i att göra vad mig misshagligt var.” “Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen.” “Därför att de icke gåvokärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta.” “Utan funnit behag i orättfärdigheten.” (Jes. 66:3, 4; 2 Tess. 2:11, 10, 12.)VFF3 274.3

Den himmelske läraren frågar: “Vilken större villfarelse kan bedra sinnet än att man bygger på den rätta grunden och att Gud godtar det som man gör, när man i själva verket gör mycket som överensstämmer med världens sätt att handla, och syndar mot Herren? O, det är ett stort bedrägeri, en listig förförelse som tar sinnet i besittning, när människor som en gång har känt sanningen förväxlar gudaktighetens sken med dess ande och kraft och när de anser att de är rika och har vunnit rikedom och inte saknar någonting, medan de i verkligheten saknar allt.”VFF3 275.1

Gud har inte ändrat inställning till sina trogna som bevarar sina kläder obefläckade. Men många ropar: “Frid och trygghet”, när ödeläggelsen plötsligt kommer över dem. Om inte en genomgripande omvändelse äger rum, om människor inte ödmjukar sina hjärtan genom att bekänna och ta emot sanningen, sådan den är i Jesus, kommer de aldrig att kunna gå in i himmelen. När reningen skall äga rum i våra led skall vi inte längre vila i maklighet och skryta över att vara rika och ha överflöd och ingenting sakna.VFF3 275.2

Vem kan i sanning säga: “Mitt guld är luttrat i elden och mina kläder är obefläckade av världen?” Jag såg vår instruktör peka på de s.k. rättfärdigas klädnad. I det att han rev den av dem, avslöjade han orenheten innanför. Därefter sade han till mig: “Kan du inte se hur de i sitt övermod har täckt över sin karaktärs orenhet och ruttenhet? ‘Huru har hon icke blivit en sköka, den trogna staden.’ Min Faders hus har gjorts till en marknadsplats, en plats från vilken den gudomliga närvaron och härligheten har försvunnit. Detta är orsaken till dess svaghet och att kraft saknas.”VFF3 275.3