Firandet av sabbaten

Stora välsignelser åtföljer firandet av sabbaten, och Gud vill att sabbatsdagen skall vara en glädjedag för oss. När sabbaten instiftades rådde glädje. Gud såg med tillfredsställelse på det verk som han Utfört. Om allt det som han hade gjort sade han att det var mycket gott. (1 Mos. 1 :31.) Himmel och jord var uppfyllda av glädje medan “morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop”. (Job 38:7.) Kven om synden har kommit in i världen för att förstöra hans fullkomliga verk, ger Gud oss fortfarande sabbaten som ett bevis på att En som är allsmäktig och oändlig i godhet och barmhärtighet har skapat allting. Vår himmelske Fader vill genom sabbatens iakttagande bevara kännedomen om sig själv bland människorna. Han vill att sabbaten skall rikta våra sinnen mot honom som den sanne och levande Guden och att vi genom att lära känna honom skall få liv och frid.VFF3 16.1

När Herren befriade sitt folk Israel från Egypten och över lämnade sin lag åt dem, lärde han dem att de, genom att iaktta sabbaten, skulle skilja sig från avgudadyrkare. Det var detta som skulle utgöra skiljelinjen mellan dem som erkände Guds överhöghet och dem som vägrade att ta emot honom som sin Skapare och Konung. “Den skall vara ett evärdligt tecken mellan mig och Israels barn”, säger Herren. “Israels barn skola håla sabbaten, så att de fira den släkte efter släkte såsom ett evigt förbund.” (2 Mos. 31 :17,16.)VFF3 16.2

Liksom sabbaten var det tecken som utmärkte Israel när de kom ut från Egypten för att gå in i det jordiska Kanaan, så är den också det tecken som nu utmärker Guds folk, då de kommer ut ur världen för att gå in i den himmelska vilan. Sabbaten är ett tecken på det förhållande som existerar mellan Gud och hans folk, ett tecken på att de hedrar hans lag. Den skiljer mellan hans trogna undersåtar och överträdarna.VFF3 17.1

Från molnstoden förklarade Kristus om sabbaten: “Mina sabbater skolen I hålla, ty de äro ett tecken mellan mig och eder från släkte till släkte, för att I skolen veta, att jag är Herren, som helgar eder.” (2 Mos. 31 :13.) Den sabbat som gavs till världen såsom ett tecken på att Gud är Skaparen, är också tecknet på att han är den som helgar oss. Den kraft som skapade allting är den kraft som återskapar själen till hans likhet. För dem som håller sabbaten helig är den ett tecken på helgelse. Sann helgelse är överensstämmelse med Gud, likhet med honom i liv och väsen. Vi tar emot den genom den lydnad för de principer som är ett uttryck för hans väsen. Och sabbaten är tecknet på lydnad. Den som av hjärtat lyder det fjärde budet, kommer att lyda hela lagen. Han är helgad genom lydnad.VFF3 17.2

Till oss liksom till Israel har sabbaten getts “till ett evigt förbund”. För dem som helgar hans heliga lag är sabbaten ett tecken på att Gud erkänner dem som sitt utvalda folk. Den är en pant på att han skall uppfylla sitt förbund på dem. Var och en som tar emot tecknet på Guds regering, ställer sig under det gudomliga, eviga förbundet. Han länkar sig själv till den gyllene kedjan av lydnad, där varje länk är ett löfte.VFF3 17.3

Det fjärde budet är det enda av alla de tio buden som innehåller den store Laggivarens sigill, Skaparen av himmelen och jorden. De som lyder detta bud antar själva hans namn, och alla de välsignelser det inbegriper blir deras. “Herren talade till Moses och sade: Tala till Aran och hans söner och säg: När I välsignen Israels barn, skolen I säga så till dem: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Så skola de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.” (4 Mos. 6:22-27.)VFF3 17.4

Genom Moses gavs också löftet: “Herren skall upphöja dig till ett folk som är helgat åt honom, såsom han med ed har lovat dig, om du håller Herrens, din Guds, bud och vandrar på hans vägar. Och alla folk på jorden skola se, att du är uppkallad efter Herrens namn. ... Och Herren skall göra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör Herrens, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, för att du skall hålla och göra efter dem.” (5 Mos. 28:9-13,)VFF3 18.1

Psalmisten som talar genom den helige Ande säger: “Kommen, låtom oss höja glädjerop till Herren, jubel till vår frälsnings klippa. ... Ty Herren är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans; hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra. Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för Herren, vår Skapare. Ty han är vår Gud.” . .. “Han har gjort oss, och icke vi själva, till sitt folk och till får i sin hjord.” (Ps. 95:1-7; 100:3.)VFF3 18.2

Dessa löften som gavs till Israel gäller också Guds folk idag. De är det budskap som sabbaten frambär till oss.VFF3 18.3