Offertjänsten avslöjade

Men han som skulle lida döden för onda människors händer, skulle uppstå igen som segrare över synd och grav. Under den Allsmäktiges inspiration har Israels sångare vittnat om uppståndelsemorgonens härlighet. “Jämväl min kropp”, förkunnar han med glädje, “får bo i trygghet. Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.” — Ps. 16:9, 10.LFT 213.3

Paulus visade hur nära Gud hade anknutit offertjänsten till de profetior som avsåg honom, som skulle bli “lik ett lamm som föres bort att slaktas”. Messias skulle ge sitt liv som “ett skuldoffer”. Profeten Jesaja fördes ned genom århundradena och till scenen för Frälsarens försoning, och han har vittnat att Guds Lamm “utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna”. (Jes. 53:7,10,12.)LFT 213.4

Profetiornas Frälsare skulle komma inte som en jordisk konung för att befria den judiska nationen från jordiska förtryckare, utan som en människa bland människor för att leva ett liv i fattigdom och ödmjukhet och för att slutligen bli avvisad, förkastad och dödad. Frälsaren förutsade i Gamla Testamentets skrifter att han skulle offra sig själv som ett offer för den fallna mänsklighetens frälsning. Därmed skulle han uppfylla alla den överträdda lagens krav. I honom skulle offersystemets symboler möta sin verklighet. Hans död på korset skulle ge innebörd åt hela det judiska gudstjänstsystemet.LFT 213.5