Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Inte Paulus eller Apollos

    Paulus hade försökt övertyga de korintiska kristna om att han och de förkunnare som samarbetade med honom, bara var människor som hade fått uppdraget av Gud att undervisa dem om evangelium. De utförde alla samma arbete. De var alla lika beroende av Gud för att få framgång i sitt arbete. Den diskussion som hade uppstått i församlingen om de olika förkunnarnas förtjänster, var inte någonting som överensstämde med den ordning som Gud ville ha. Den var i stället resultat av att man gett efter för det naturliga sinnets benägenheter. “När den ene säger: ‘Jag håller mig till Paulus’ och den andre: ‘Jag håller mig till Apollos’ ären I då icke lika hopen av människor? Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.” — 1 Kor. 3:4-7.LFT 256.2

    Det var Paulus som först hade förkunnat evangelium i Korint. Han hade organiserat församlingen där. Det var detta arbete som Kristus hade utsett honom till. Senare kom genom Guds ledning andra förkunnare och lärare för att utföra sin uppgift. Det utsäde som såtts måste vattnas. Detta blev Apollos’ uppgift. Han följde Paulus i dennes arbete för att ge ytterligare undervisning och för att hjälpa de troende till en djupare insikt. Han fann vägen till människornas sinnen, men det var Gud som gav tillväxten. Det är inte mänsklig utan gudomlig kraft som åstadkommer sinnets förvandling. De som planterar och de som vattnar kan inte få utsädet att växa. De arbetar under Guds ledning. Han har gett dem deras uppdrag. De skall samarbeta med honom i denna uppgift. Den ära och härlighet som följer av framgång tillkommer honom som leder arbetet.LFT 257.1

    Guds budbärare har inte alla samma gåvor, men de arbetar alla för honom. Var och en av dem skall lära av den store läraren och skall sedan förmedla till andra vad han har lärt. Gud har åt var och en av sina budbärare gett ett särskilt uppdrag. Gåvorna har fördelats olika, men alla skall samarbeta och låta sig ledas av den helige Andes helgande inflytande. När vi gör frälsningens evangelium känt, kommer många att låta sig övertygas och bli omvända genom Guds kraft. De människor som förmedlar det är “dolda med Kristus i Gud” och Kristus framträder som “härlig framför tiotusen”.LFT 257.2

    Den som planterar och den som vattnar — den ene är som den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt arbete. Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad. — 1 Kor. 3:8, 9. Här jämför aposteln församlingen med en åker på vilken lantbrukaren arbetar och vårdar sig om Herrens plantering. Han jämför den också med en byggnad som skall växa upp till ett heligt tempel för Herren. Gud är arbetsgivaren. Han har tilldelat var och en hans särskilda uppgift. Alla skall arbeta under hans ledning och låta honom arbeta för och genom sina arbetare. Han ger dem takt och skicklighet. Om de lyssnar till hans undervisning och följer den, kommer deras arbete att lyckas.LFT 257.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents