Väckte hopp, gav ny kraft

Frälsaren gick från hus till hus, botade de sjuka, tröstade dem som sörjde, botade de sjuka och talade frid till de bedrövade. Han tog de små barnen i sin famn och välsignade dem och talade hoppfullt och tröstande till trötta mödrar. Med en aldrig svikande ömhet och mildhet försökte han lindra varje form av mänskligt lidande och misär. Han arbetade inte för sig själv utan för andra. Han var allas tjänare. Att inge hopp och ge kraft åt alla som han kom i beröring med, var för honom detsamma som mat och dryck. När människor lyssnade till hans undervisning, som skilde sig så starkt från rabbinernas traditioner och dogmer, väcktes nytt hopp i deras sinnen. I hans undervisning fanns en uppriktighet som gav hans ord övertygande kraft.LFT 341.1

Guds budbärare måste lära sig Kristi arbetsmetoder, så att de ur Bibeln kan välja sådant som tillgodoser de människors andliga behov för vilka de arbetar. Endast på detta sätt kan de fullgöra sitt uppdrag. Samme Ande som fanns i Kristus då han förmedlade den undervisning som han själv ständigt tog emot skall utgöra själva källan till deras kunskap och hemligheten till den kraft med vilken de för Frälsarens budskap vidare i världen.LFT 341.2

Några av dem som utför förkunnarens arbete har inte lyckats vinna framgång, på grund av att de inte har ägnat sig åt Guds uppdrag med odelat intresse. En förkunnare bör inte låta sitt sinne upptas av något annat än den viktiga uppgiften att leda människor fram till Frälsaren. De fiskare som Kristus kallade, lämnade utan vidare sina nät och följde honom. En förkunnare kan inte utföra Guds uppdrag på ett godtagbart sätt, samtidigt som hans sinne är upptaget av stora personliga affärsföretag. Att på detta sätt dela sitt intresse förlamar den andliga uppfattningsförmågan. Sinne och intellekt sysslar med materiella angelägenheter medan andliga angelägenheter blir av underordnad betydelse. Han försöker anpassa sitt arbete för Gud efter omständigheterna, i stället för att ordna omständigheterna så att han kan uppfylla Guds krav.LFT 341.3

Förkunnaren behöver hela sin kraft för att kunna utföra sitt viktiga uppdrag. Hans bästa krafter tillhör Gud. Han skulle inte syssla med spekulationer eller andra angelägenheter som drar hans uppmärksamhet bort från hans stora uppdrag. “Ingen som tjänar i krig”, förklarar Paulus, “låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.” — 2 Tim. 2:4. Här betonar aposteln hur nödvändigt det är att Kristi tjänare helt ägnar sig åt Mästarens tjänst. Den förkunnare som helt har överlämnat sig åt Gud inlåter sig inte i affärer som hindrar honom från att helt ägna sig åt sin viktiga uppgift. Han strävar inte efter materiell ära och rikedom. Hans enda ambition är att berätta för andra om Frälsaren som har uppoffrat sig själv för människorna, så att de skall kunna få del av det eviga livets skatter. Hans högsta önskan är inte att bli välbärgad utan snarare att uppenbara de eviga verkligheterna för de likgiltiga och icke-kristna. Några kommer kanske att föreslå honom att gå med i företag som ger löfte om stor ekonomisk vinst, men på sådana anbud har han bara ett svar: “Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” — Mark. 8:36.LFT 342.1

Det var med sådana antydningar som Satan försökte locka Kristus. Jesus visste emellertid att världen aldrig skulle ha blivit återlöst, om han hade gett efter för frestelsen. Under olika förklädnader framställer Guds och människors fiende ännu i våra dagar samma frestelse för Guds medarbetare. Han vet att de som låter sig lockas av sådana frestelser inte kommer att förbli trogna mot sin kallelse.LFT 342.2

Det är inte Guds vilja att hans budbärare skall trakta efter pengar och rikedom. Paulus skrev om detta till Timoteus: “Penningbegäret är en rot till allt ont och somliga hava låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval. Men fly sådant, du gudsmänniska, och far efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, ståndaktighet, saktmod.” Genom exempel lika väl som genom undervisning skall Kristi sändebud följa undervisningen: “Bjud dem, som äro rika i den tidsålder som nu är att icke högmodas, och att icke sätta sitt hopp till ovissa rikedomar, utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta därav; bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara givmilda och gärna dela med sig. Må de så lägga av åt sig skatter som kunna bliva en god grundval för det tillkommande, så att de vinna det verkliga livet.” — 1 Tim. 6:10,11,17-19.LFT 343.1

Aposteln Paulus’ erfarenhet och hans undervisning om förkunnarens helgade uppdrag kan bli till god hjälp och inspiration för dem som har fått samma evangeliska ämbete. Paulus var upptänd av kärlek till människor. Han använde all sin kraft för att vinna andra. Det har aldrig funnits en Kristi efterföljare som visat mer självförsakelse och ihärdighet än han. De välsignelser han fick, uppskattade han som så många fördelar som han kunde använda för att bli till välsignelse för andra. Han utnyttjade varje tillfälle att tala om Frälsaren och att hjälpa dem som led nöd. Han gick från plats till plats, förkunnade evangelium och grundade församlingar. Överallt där folket ville lyssna till honom försökte han motverka det onda och leda människor in på rättfärdighetens väg.LFT 343.2

Paulus glömde inte de församlingar som han hade upprättat. När han hade genomfört en missionsresa återvände han och Barnabas till de församlingar som de hade grundat. Bland dessa utvalde de människor som kunde utbildas att gå ut och förkunna evangelium.LFT 344.1