Var det av laggärningar. . .?

“Aposteln uppmanade de troende i Galatien att noga tänka igenom sina första upplevelser i kristenlivet. “I oförståndige galater!”, utropade han. “Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst? Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro? Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet? Haven I då upplevat så mycket förgäves — om det nu verkligen har varit förgäves? Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro?”LFT 359.2

Så ställer Paulus de troende i Galatien inför deras eget samvetes domstol och försöker hejda dem på deras villoväg. Paulus förtröstade på Guds makt att frälsa. Han vägrade att lyssna till villolärarnas trossatser. Han försökte i stället att få de kristna att inse, att de hade blivit i hög grad vilseledda. Men han visade dem också att de, genom att omvända sig till sin första tro på evangelium, alltjämt kunde göra Satans syften om intet. Han intog en orubblig ståndpunkt på sanningens och rättfärdighetens sida. Den oryggliga tro som han visade på det budskap han hade förkunnat för dem, kom många, som hade börjat att tvivla, att förnya sin trohet mot Frälsaren.LFT 359.3

Hur starkt skiljer sig inte Paulus’ sätt att skriva till församlingen i Korint från det sätt på vilket han skriver till församlingen i Galatien! De troende i Korint tillrättavisade han försiktigt och med mildhet. Församlingen i Galatien tillrättavisar han med skoningslös skärpa. De troende i Korint hade gett efter för frestelser. De hade blivit bedragna av falska lärares listiga sofisteri. Dessa hade gett en framställning av villfarelse under sanningens förklädnad som gjort att de hade blivit förvillade och vilseledda. För att lära dem att skilja mellan falskt och sant krävdes försiktighet och tålamod. Stränghet och omdömeslös brådska från Paulus’ sida skulle ha fördärvat hans inflytande över många av dem som han längtade efter att hjälpa.LFT 360.1

I de galatiska församlingarna hade öppen, omaskerad villfarelse börjat undantränga det evangeliska budskapet. Kristus, som var trons sanna grundval, hade i själva verket förkastats till förmån för judendomens föråldrade ceremonier. Aposteln insåg att om de troende i Galatien skulle kunna räddas från de farliga inflytanden som hotade dem, bestämda åtgärder måste vidtas och de skarpaste varningar ges.LFT 360.2

En betydelsefull undervisning finns här för varje Kristi förkunnare när det gäller att anpassa arbetet till de människors förhållanden och omständigheter som han söker vara till nytta för. Mildhet, tålamod, beslutsamhet och fasthet är lika nödvändiga, men de skall användas med klok urskillning. Att handla klokt med människor av olika kynne, under olika omständigheter och förhållanden är något som kräver förstånd och omdöme som upplysts och helgats av Guds Ande.LFT 360.3

I sitt brev till de troende i Galatien berättar Paulus i korthet om de mest framträdande händelserna i samband med sin egen omvändelse och tidiga andliga upplevelse. Han ville med detta visa dem, att det var genom en särskild uppenbarelse av gudomlig kraft som han leddes till att kunna se och uppfatta evangelii stora sanningar. Det var också genom undervisning direkt från Gud som Paulus uppmanats att varna och förmana galaterna på ett så allvarligt och bestämt sätt. Han skrev inte med tvekan eller som om något kunde ifrågasättas, utan med den säkerhet som en fast övertygelse och absolut kännedom om de verkliga förhållandena skänker. Han framställde klart skillnaden mellan mänsklig undervisning och den undervisning som kommer direkt ifrån Kristus.LFT 361.1