Tro och tillförsikt

“Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder, i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder alla. Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu, haven deltagit i arbetet för evangelium. Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det intill Kristi Jesu dag. Och det är ju rätt och tillbörligt att jag tänker så om eder alla, eftersom jag, både när jag ligger i bojor, och när jag försvarar och befäster evangelium, har eder i mitt hjärta såsom alla med mig delaktiga i nåden. Ty Gud är mitt vittne, han vet, huru jag längtar efter eder alla. . . Och därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt, så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva rena och för ingen till stötesten, i väntan på Kristi dag, och bliva rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till ära och pris.”LFT 449.1

Guds nåd uppehöll Paulus under hans fångenskap och gjorde det möjligt för honom att glädja sig, trots sin dystra situation. Med tro och tillförsikt skrev han till de troende i Filippi, att hans fångenskap hade bidragit till att befrämja evangelium. “Jag vill att I, mina bröder, skolen veta”, förklarade han, “att det som har vederfarits mig snarare har länt till evangelii framgång. Det har nämligen så blivit uppenbart för alla i pretoriet och för alla andra, att det är i Kristus som jag bär mina bojor; och de flesta av mina bröder hava genom mina bojor blivit så frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga oförskräckt förkunna Guds ord.”LFT 450.1

Det finns något för oss att lära av det som Paulus här berättar om sin upplevelse, eftersom det avslöjar Guds sätt att arbeta. Gud kan genom det, som för oss ser ut som gäckade planer och nederlag, skapa en seger. Vi står i fara att glömma Gud, att se på det som är för ögonen i stället för att med trons blick betrakta det som inte kan ses. Vi är benägna att beskylla Gud för försumlighet eller grymhet, när vi drabbas av motgångar eller olyckor. Om han finner det lämpligt att begränsa vår användbarhet inom något område, blir vi nedslagna i stället för att tänka igenom saken, så att vi förstår att Gud kanske ingriper för att styra allt till vårt bästa. Vi behöver lära oss att när Gud ingriper för att fostra oss, tillhör det hans stora plan och att den troende under det lidande som följer därav, ibland kan uträtta mer för sin Mästare, än då han var i aktiv tjänst.LFT 450.2

Som deras föredöme när det gäller det kristna livet hänvisade Paulus de troende i Filippi till Kristus “han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.”LFT 450.3

Därför, mina älskade, fortsätter han, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gören allt utan att knorra och tveka, så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland ‘ett vrångt och avogt släkte’, inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen, i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och Icke förgäves har arbetat.LFT 451.1

Dessa ord har skrivits för att hjälpa varje kämpande människa. Paulus framhåller fullkomlighetens ideal och visar hur man kan nå det. “Arbeta på eder frälsning”, säger han, “ty Gud är den som verkar i eder.”LFT 451.2

Att vinna frälsningen är en växelverkan. En samverkan måste äga rum mellan Gud och den människa som omvänder sig. Det är nödvändigt för karaktärens utveckling. Människan måste ärligt sträva efter att övervinna allt som hindrar henne från att nå fullkomligheten. Men när hon gör det är hon helt beroende av Gud för att göra framsteg, eftersom mänskliga strävanden i och för sig inte är tillräckliga. Utan hjälp av gudomlig kraft kan vi ingenting åstadkomma. Människan och Gud måste samverka. Det gäller för människan att stå emot frestelsen. Kraften att göra det får hon emellertid från Gud. A ena sidan finns oändlig visdom, medkänsla och kraft, å den andra svaghet, syndfullhet och absolut hjälplöshet.LFT 451.3

Gud vill att vi skall segra över oss själva. Han kan inte hjälpa oss utan att vi samtycker till det och samarbetar. Guds Ande arbetar genom de krafter och gåvor som getts till människan. Av oss själva kan vi inte få våra avsikter, önskemål och benägenheter att överensstämma med Guds vilja. Men om vi är villiga att låta oss göras villiga, så kan Frälsaren göra detta för oss och “bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och . . . taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad”. (2 Kor. 10:5.)LFT 451.4