Tillämpad undervisning

Paulus sade vidare i sin förmaning: “Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete.” Paulus skulle snart avsluta sitt arbete. Han ville att Timoteus skulle ta hans plats för att skydda församlingarna mot de fabler och villfarelser genom vilka fienden på olika sätt skulle försöka att leda dem bort ifrån evangeliets enkelhet. Han förmanade honom att akta sig för att inveckla sig i världsliga affärer som kunde hindra honom från att helt ägna sig åt Guds uppdrag och att med glädje utstå det motstånd och den vanära och förföljelse som hans trohet skulle komma att utsätta honom för. Han uppmanade honom slutligen att troget fullfölja sitt uppdrag och att använda sig av alla tillgängliga medel, genom vilka han skulle kunna bli till välsignelse för dem för vilka Jesus har dött.LFT 475.2

Paulus tillämpade i sitt liv det evangelium som han undervisade om. I detta låg hans styrka. Han var alltid fylld av en djup, bestående känsla av sitt ansvar. Han arbetade i nära gemenskap med honom som är källan till all rättvisa, barmhärtighet och sanning. Han höll fast vid Kristi kors som sin enda försäkran om framgång. Frälsarens kärlek var det odödliga motiv som uppehöll honom i hans kamp mot det egna jaget och i hans sammandrabbningar med det onda, då han i Kristi tjänst förde evangelii verk vidare i kamp mot en kärlekslös värld och sina fienders bittra motstånd.LFT 475.3

Vad Kristi församling behöver i dessa farliga tider är en kår av arbetare, som i likhet med Paulus har utbildat sig för att vara till välsignelse för andra — Kristi sändebud som har en djup erfarenhet av det som tillhör Gud och som är uppfyllda av iver och målmedvetenhet. Helgade, självuppoffrande människor behövs, människor som inte drar sig undan från påfrestningar och ansvar, människor som är modiga och trogna, människor som har Kristus “härlighetens hopp” boende i sitt sinne och vilkas läppar har berörts av en helig eld när de “predikar ordet”. Arbetet för Gud försvagas av brist på sådana arbetare. Ödesdigra misstag fördärvar moralen likt ett dödande gift och förkväver hoppet hos en stor del av mänskligheten.LFT 476.1

Då trogna och utarbetade ljusbärare lägger ner sitt liv för sanningens skull, vilka skall då träda fram och inta de tomma platserna i de glesnande leden? Skall våra ungdomar ta emot den heliga kallelsen från sina fäders händer? Är de beredda att fylla de tomrum som uppstår genom dessa trognas död? Kommer apostelns uppmaning att uppmärksammas och kommer de unga att följa pliktens röst, trots lockelser till självisk tillfredsställelse och ärelystnad som lurar på dem?LFT 476.2

Paulus avslutade sitt brev med personliga hälsningar till olika personer och upprepade åter sin varma önskan att Timoteus snart skulle komma till honom, om möjligt före vinterns inbrott. Han talar om den känsla av ensamhet som han känner, på grund av att en del av hans vänner har övergett honom och på grund av att andra varit tvungna att lämna honom för olika uppdrag. Om Timoteus skulle tveka, därför att församlingen i Efesus behövde honom, talar Paulus om att han redan har skickat Tykikus för att överta hans arbete.LFT 476.3

Sedan han sagt några ord om rannsakningen inför Nero och om hur hans medarbetare hade övergett honom och om en förbundstrogen Guds uppehållande nåd, avslutade Paulus sitt brev med att överlämna sin älskade Timoteus åt Överherden som, om också underherdarna skulle komma att röjas ur vägen, fortfarande skulle ta vård om sin hjord.LFT 477.1