Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Löftestiden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Herden

    Herden

    Apostlagärningarna säger inte så mycket om aposteln Petrus’ senare arbete. Under de år av livlig verksamhet som följde på Andens utgjutande på pingstdagen, var han en av dem som outtröttligt arbetade för att omvända de judar som kom till Jerusalem för att tillbedja under de årliga högtiderna.LFT 482.1

    När de troendes antal ökade i Jerusalem och på andra platser som hade fått besök av korsets förkunnare, visade sig Petrus’ begåvning vara av oskattbart värde för den första kristna församlingen. Inflytandet av hans förkunnelse om Jesus av Nasaret spred sig vida omkring. På honom hade lagts ett dubbelt ansvar. Han förkunnade ett bestämt budskap om Messias för de icke-troende och arbetade ivrigt för deras omvändelse. Samtidigt utförde han ett särskilt arbete för de troende och styrkte dem i tron på Kristus.LFT 482.2

    Sin kallelse att bli underherde fick Petrus efter det att han hade lärt sig att inte lita på sig själv utan endast förtrösta på Guds kraft. Innan han förnekade sin Herre hade Jesus sagt till honom: “När du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.” — Luk. 22:32. Dessa ord gav en antydan om det omfattande och effektiva arbete som aposteln skulle komma att utföra i framtiden för dem som skulle ta emot evangelium. För detta arbete hade Petrus blivit förberedd genom sin egen erfarenhet av synd, lidande och ånger. Inte förrän han hade lärt känna sin svaghet, kunde han verkligen förstå Kristi efterföljares fulla beroende av Kristus. Mitt under frestelsens stormar hade han insett, att en människa kan känna sig trygg, bara då hon helt upphör att lita på sig själv och bara söker sitt stöd hos Frälsaren.LFT 482.3

    När Kristus sista gången sammanträffade med sina apostlar vid havet, återinsattes Petrus på sin plats bland de tolv, efter det att han hade prövats genom den tre gånger upprepade frågan: “Älskar du mig?” (Joh. 21:15-17.) Hans uppdrag hade utpekats för honom. Han skulle föda Herrens hjord. Nu när han blivit omvänd och hade godtagits av Gud, skulle han inte bara söka att vinna dem som stod utanför den kristna församlingen, utan han skulle även bli en herde för församlingen.LFT 483.1

    Kristus framhöll för Petrus bara en förutsättning för att han skulle kunna utföra sitt uppdrag: “Älskar du mig?” Detta är den mest väsentliga förutsättningen. Även om Petrus hade ägt alla andra nödvändiga egenskaper skulle han ändå, utan denna, inte vara en trogen underherde för Guds församling. Kunskap, givmildhet, vältalighet, iver, alla dessa är nödvändiga egenskaper för en Herrens förkunnare, men utan Kristi kärlek i sitt sinne är en förkunnares arbete förfelat.LFT 483.2

    Kristi kärlek är inte någon tillfällig känsla, utan en levande princip som skall visa sig som en i själen kvardröjande kraft. Om församlingsherdens karaktär och beteende är en tillämpning av det budskap som han förkunnar, skall Gud bekräfta hans arbete med sitt godkännande. Herden och hjorden skall bli ett genom sitt gemensamma hopp i Kristus.LFT 484.1

    I det sätt på vilket Frälsaren bemötte Petrus, låg en undervisning för honom och hans medbröder. Fastän Petrus hade förnekat sin Herre, hade Jesus aldrig upphört att älska honom. Aposteln fick lära sig att han, då han förkunnade evangelium för andra, skulle möta överträdare med tålamod, sympati och förlåtande kärlek. Han skulle komma ihåg sina egna svagheter och felsteg. Både de som länge varit Kristi efterföljare och de som nyss blivit troende skulle han bemöta med samma ömhet som Kristus hade visat mot honom.LFT 484.2

    Även om vi själva ofta handlar orätt, har vi en benägenhet att bemöta de frestade och de som kommit på villovägar med allt annat än ömhet och kärlek. Vi kan inte läsa deras tankar. Vi känner inte till deras inre strider eller det som plågar dem. Vi behöver därför lära oss att bestraffa med kärlek och att “sarga” bara för att hela och att varna på ett sådant sätt, att det väcker deras hopp till nytt liv.LFT 484.3

    Under hela sin verksamhet vakade Petrus troget över alla dem som överlämnats åt hans omvårdnad. Därigenom bevisade han att han var värdig det ansvarsfulla uppdrag som han hade fått av Frälsaren. Han upphöjde ständigt Jesus av Nasaret som Israels hopp och människosläktets Frälsare. Han ställde sitt eget liv under den store Mästarens fostran. På alla de sätt som det var möjligt för honom, försökte han utbilda de troende för ivrig verksamhet. Hans kristliga exempel och outtröttliga arbete uppmuntrade många ungdomar att ägna sig åt förkunnarens uppdrag. Efter hand som tiden gick fick aposteln allt större inflytande som lärare och ledare. Även om han alltjämt kände ansvar för att arbeta särskilt för judarna, förkunnade han evangelium i många länder och styrkte tron hos stora skaror som hade tagit emot evangelium.LFT 484.4

    Under de senare åren av sitt arbete blev Petrus inspirerad att skriva till de troende som “bo kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien och Bitynien”. Hans brev avsåg att uppliva modet och stärka tron hos dem som utsattes för prövningar och lidanden och att uppmuntra dem till förnyad iver att ta upp det goda verket, dem som genom de många frestelserna var i fara att förlora sin gemenskap med Gud. Dessa brev ger intryck av att ha skrivits av en som var förtrogen med Kristi lidanden och den tröst som endast Kristus kan ge. Samtidigt visar de att hela hans väsen blivit omskapat genom Guds nåd och att hans hopp om evigt liv hade en fast och säker grund.LFT 484.5

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents