Ett levande hopp

Denne åldrande Guds budbärare börjar sitt första brev genom att ge uttryck för tacksamhet och lovsägelse till sin Herre. “Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi Gud och Fader”, utbrister han, “som efter sin stora barmhärtighet har genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt eder, I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsning, som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden.”LFT 485.1

I detta hopp om ett säkert arv på den nya jorden gladde sig de första troende, även under tider av svåra påfrestningar och lidanden. “Därför mån I fröjda eder”, skrev Petrus, “om I ock nu en liten tid, där så måste ske, liden bedrövelse under allahanda prövningar, för att, om eder tro håller provet — vilket är mycket mer värt än guldet, som förgås, men som dock genom eld bliver beprövat — detta må befinnas lända eder till pris, härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse. Honom älsken I utan att hava sett honom och fastän I ännu icke sen honom. . . fröjden eder över honom med outsäglig och härlig glädje, då I nu ären på väg att vinna det som är målet för eder tro, nämligen edra själars frälsning.”LFT 485.2

Apostelns ord avser Kristi efterföljare under alla tidsåldrar. De har en särskild innebörd för dem som lever i en tid då “änden på allting nu är nära”. Hans förmaningar och varningar och hans ord om tro och mod gäller varje människa som “intill änden” vill “hålla fast” vid sin tro. (Hebr. 3:14.)LFT 486.1

Aposteln försökte få de troende att förstå, hur viktigt det är att man inte låter sinnet irra omkring på förbjuden mark eller slösar bort sina krafter på värdelösa intressen. De som inte vill bli fångade i Satans snaror måste noga bevaka alla tillfartsvägar till sinnet. De måste undvika att läsa, se och höra sådant som kan väcka orena tankar. Vårt sinne får inte ges frihet att fästa sig vid vad som helst. Själens fiender är alltid framme med antydningar om det som är orätt. Vårt sinnes portar måste troget bevakas, så att ont inflytande inte får väcka onda tankar och sinnet lämnas att irra omkring i mörker. “Omgjorden därför edert sinnes länder”, skrev Petrus, ” och varen nyktra; och sätten med full tillit edert hopp till den nåd som bjudes eder i och med Jesu Kristi uppenbarelse. . . . följen icke de begärelser som I förut, under eder okunnighets tid levden i, utan bliven heliga i all eder vandel, såsom han har kallat eder är helig. Det är ju skrivet: ‘I skolen vara heliga, ty jag är helig.’LFT 486.2

Så vandren ock i fruktan under denna edert främlingsskaps tid. I veten ju att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit ‘lösköpta’ från den vandel I förden i fåfänglighet, efter fädernas sätt, utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av ett felfritt lamm utan fläck. Så var förutsett om honom före världens begynnelse; men först nu i de yttersta dagarna har han blivit uppenbarad för eder skull, I som genom honom tron på Gud, vilken uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att eder tro nu ock kan vara ett hopp till Gud.”LFT 486.3

Om man med silver och guld hade kunnat köpa människor frälsning, hur lätt skulle det då inte ha varit att åstadkomma detta för honom som säger: “Mitt är silvret, och mitt är guldet.” — Hagg. 2:9. Men det är bara genom Guds Sons blod som överträdaren kan återlösas. Frälsningsplanens grund är ett offer. Aposteln Paulus skrev: “I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.” — 2 Kor. 8:9. Kristus utgav sig själv för oss för att han skulle kunna rädda oss från all orättfärdighet. Och den välsignelse som kröner frälsningen är “den gåva som Gud av nåd giver. . . evigt liv, i Kristus Jesus vår Herre”. (Rom. 6:23.)LFT 486.4