Gudomen uppenbarar sig

På denna isolerade plats kunde Johannes närmare sätta sig in i den gudomliga maktens uppenbarelser, såsom de framställs i naturen och i de inspirerade skrifterna. Han fann glädje och tillfredsställelse i att meditera över skapelsen och att beundra den gudomlige formgivaren. Under gångna år hade han sett skogklädda kullar, grönskande dalar och bördiga slätter. Det hade alltid varit ett nöje för honom att i den vackra naturen se Skaparens vishet och makt. Den natur som nu omgav honom skulle många betrakta som dyster och motbjudande. Men för Johannes var förhållandena helt annorlunda. Hans omgivning var visserligen kal och ödslig, men den blå himlen var lika klar och skön som den var över hans älskade Jerusalem. l de vilda, storslagna klipporna, i de hemlighetsfulla bråddjupen, i himlarymdernas härlighet kunde han finna en betydelsefull undervisning. Allt talade om Guds makt och härlighet.LFT 534.1

Överallt omkring sig såg aposteln bevis på den flod som hade översvämmat jorden på grund av att dess invånare överträtt Guds lag. De väldiga klippblocken som slungats upp från havsdjupen och från jordens inre, när stora vattenmassor bröt fram ur jorden, påminde honom starkt om denna manifestation av Guds vrede. l rösten av många vatten, djup som ropade till djup kunde profeten känna igen Skaparens röst. Havet som piskades till raseri av de obarmhärtiga vindarna, blev för honom en bild av en vanärad Guds vrede. De väldiga vågorna som vräkte sig med fruktansvärd våldsamhet mot klipporna, vilka som av en osynlig hand hejdade deras framfart, vittnade om den Allsmäktiges allt behärskande makt. Å andra sidan insåg han hur svaga och okloka människorna var. De kunde egentligen bara jämföras med maskar som krälade på marken, men ändå var de högfärdiga i sin inbillade kunskap och makt. Därför förhärdade de sina sinnen mot världsalltets härskare, som om Gud vore deras jämlike. Klipporna påminde honom om Kristus, hans fasta klippa, hos vilken han kunde finna skydd for alla faror. Här, från det klippiga Patmos, hördes den landsförviste apostelns brinnande böner. Ur hans själ uppsteg en innerlig längtan efter Gud.LFT 534.2