En fast princip

Det är denna princip som vi också i vår tid bestämt skall hävda. Sanningens och den religiösa frihetens baner lyftes högt av den evangeliska församlingens grundare och av Guds budbärare, som fört det vidare under de århundraden som gått sedan dess. Nu har det, under denna sista sammandrabbning, överlämnats i våra händer. Ansvaret för denna stora gåva vilar på dem som Gud har anförtrott kunskap om sin vilja. Vi skall ta emot detta ord såsom en över alla stående auktoritet. Vi skall erkänna mänsklig regering som ett ämbete genom gudomlig förordning och vi skall undervisa om lydnad för dess föreskrifter inom dess legitima sfär. Men när dess anspråk kommer i konflikt med Guds anspråk, måste vi lyda Gud mer än människor. Guds ord måste erkännas stå högre än all mänsklig lagstiftning. Ett “så säger Herren” får inte sättas åt sidan för ett “så säger kyrkan” eller ett “så säger staten”. Kristi krona skall lyftas högre än jordiska makthavares anspråk.LFT 67.1

Det krävs inte av oss att vi skall bekämpa myndigheterna. Våra ord skulle, vare sig de är skrivna eller talade, vara omsorgsfullt genomtänkta, så att vi inte försätter oss själva i ett läge, där vi kan få våra uttalanden citerade på ett sätt som kommer oss att få sken av att vara motståndare till det etablerade samhället. Vi skall inte säga eller göra någonting som onödigtvis stänger vägen för oss. Vi skall gå framåt i Kristi namn och förkunna det evangelium som anförtrotts åt oss. Om vi av människor förbjuds att utföra detta arbete, har vi rätt att som apostlarna säga: “Om det är rätt inför Gud, att vi hörsamma eder mer än Gud, därom mån I själva döma. Vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört.”LFT 67.2