Fullständigt och tillfredsställande

Kristi offer för människan var fullständigt och tillfredsställande. Alla försoningens villkor hade uppfyllts. Det uppdrag som han hade kommit till världen för att utföra hade blivit fullbordat. Han hade vunnit riket. Han hade vridit det ur fiendens händer och blivit arvinge till allting. Han var nu på väg till Guds tron för att äras av de himmelska härskarorna. Han som hade fått obegränsad auktoritet gav sina apostlar deras uppdrag: “Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.” — Matt. 28:19, 20.LFT 31.1

Strax innan Jesus lämnade sina apostlar, klargjorde han ännu en gång sitt rikes natur för dem. Han påminde dem om vad han tidigare hade sagt om sitt rike. Han förklarade att det inte var hans avsikt att upprätta ett förgängligt rike i denna värld. Han hade inte utsetts till att regera såsom en jordisk monark på Davids tron. När apostlarna frågade honom: “Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?” svarade han dem: “Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.” — Apg. 1:6, 7. Det var inte nödvändigt för dem att se längre in i framtiden än de avslöjanden som han gjort det möjligt för dem att kunna förstå. Deras uppdrag var att förkunna evangelium.LFT 31.2

Kristi personliga, synliga gemenskap med apostlarna skulle snart upphöra. En ny kraftkälla skulle emellertid göras tillgänglig för dem. Den helige Ande skulle ges dem i sin fullhet. Han skulle göra dem dugliga för deras uppgift. “Och se”, sade Frälsaren, “jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.” — Luk. 24:49. “Ty Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter skolen I bliva döpta i helig ande.” “När den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och sedan intill jordens ända.” — Apg. 1:5, 8.LFT 32.1

Frälsaren visste att inga argument, hur logiska de än vore, skulle kunna uppmjuka hårda sinnen eller bryta igenom världslighetens och själviskhetens hårda skal. Han visste att hans apostlar måste ta emot den himmelska kraftkällans gåva. Han visste att evangelium skulle få effekt bara om det förkunnades av människor som blivit entusiastiska och vältaliga genom en levande kännedom om honom som är “vägen, sanningen och livet”. Det uppdrag som anförtrotts åt apostlarna skulle kräva stor effektivitet, eftersom ondskans tidvåg strömmade djup och stark emot dem. En påpasslig och beslutsam ledare anförde mörkrets makter. Kristi efterföljare kunde därför kämpa för det rätta bara genom den hjälp som Gud genom sin Ande skulle ge dem.LFT 32.2

Kristus talade om för sina apostlar att de skulle börja sitt arbete i Jerusalem. Den staden hade varit skådeplatsen för hans häpnadsväckande offer för mänskligheten. Där hade han, klädd i mänsklig gestalt, vandrat bland människorna och talat med dem. Några få hade upptäckt hur nära himmelen hade kommit jorden. Där hade han blivit dömd och korsfäst. I Jerusalem fanns många som i hemlighet trodde att Jesus av Nasaret var Messias. Många hade förstått att de blivit vilseledda av prästerna och rådsherrarna. För dem måste evangelium förkunnas. De skulle kallas till omvändelse och bättring. Den underbara sanningen att det endast var genom Kristus som förlåtelse och försoning för synd kunde vinnas, måste klart förkunnas. Medan ännu hela Jerusalem var i rörelse på grund av de överväldigande händelserna under de gångna få veckorna, skulle apostlarnas förkunnelse göra det djupaste intrycket.LFT 32.3

Under sin verksamhet hade Jesus ständigt förklarat för sina apostlar, att de måste vara ett med honom i hans uppdrag att rädda världen från syndens slaveri. När han sände ut tolv och därefter sjuttio av sina efterföljare för att förkunna Guds rike, lärde han dem att det var deras plikt att meddela andra människor vad han hade låtit dem få kännedom om. I all sin verksamhet hade han utbildat dem för enskilt arbete. Detta skulle komma att utvidgas, efterhand som deras antal ökade. Slutligen skulle det nå ut till jordens yttersta gränser. Den sista undervisning han gav sina efterföljare var att de hade fått ansvaret för frälsningens glada budskap som de skulle förkunna för världen.LFT 33.1