Måttet på en själs värde

Martyrernas död kan inte jämföras med den ångest som Guds Son uthärdade. Vi borde tillägna oss en bredare och djupare förståelse för Guds Sons liv, lidande och död. När försoningen förstås på ett rätt sätt, kommer människors frälsning att ‘betraktas på ett helt annat sätt och få ett helt annat värde. Jämfört med allt det som det eviga livet innebär, kommer allt annat att verka oväsentligt. Men hur har inte vår Frälsares råd förkastats! Människor ägnar sig åt världen och själviska intressen bar stängt till dörren för Guds Son. Ihåligt skrymteri, stolthet, själviskhet och vinningslystnad, avundsjuka, ondska och andra böjelser har så fyllt mångas hjärtan att Kristus inte får rum.VFF1 250.1

Han hade evighetens rikedomar, ändå blev han fattig för vår skull, för att vi genom hans fattigdom ‘skulle göras rika. Han var klädd i härlighetens ljus och omgavs av den himmelska änglaskaran som väntade på att uträtta hans befallningar. Ändå påtog han sig vår natur och kom för att som en gäst och främling leva bland syndiga, dödliga människor. Här är en kärlek som inget språk rätt kan tolka. Det är bortom vår kunskap. Stor är gudaktighetens hemlighet! Våra sinnen skulle få nytt liv och bli upphöjda och hänförda av allt det som uppenbarar Faderns och Människosonens kärlek. Kristi efterföljare skulle här lära sig att åtminstone till en viss grad tänka sig in i vad kärlekens mysterium innebär som en förberedelse till att förena sig med skaran omkring tronen som säger: “Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter.” (Upp. 5: 13.)VFF1 250.2

Kristus gav sig själv som ett försoningsoffer för att frälsa en förlorad värld. Han behandlades på det sätt som vi förtjänade för att vi skulle behandlas som han förtjänade. Han dömde; för våra synder, som han inte hade någon del i, på det att vi skulle rättfärdiggöras genom hans tättfärdighet, i vilken vi inte hade någon del. Han led döden i stället för oss, för att vi skulle få del av det liv som var hans. “Genom hans sår bliva vi helade.” (Jes. 53: 5.) (Band 8, sid. 208, 209, 1904.)VFF1 251.1

Kristi favoritämne var Guds faderliga karaktär och hans överflödande kärlek. Denna kunskap om Gud var Kristi egen gåva till människan, och den gåvan överlämnade han t!ll sitt folk för att de skulle förmedla den till världen. (Band 6, sid. 55, 1900.)VFF1 251.2