Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Vägledning För Församlingen I.

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Önskan om förbön

    Min make och jag höll vid ett tillfälle möten där man önska de våra sympatier för en broder som led av tbc. Han var blek och medtagen. Han bad Guds folk om förbön. Han be” rättade att hans familj var sjuk och att han hade förlorat ett barn. Han talade med rörelse om sin sorg. Han sade att han hade väntat en längre tid att få träffa broder och syster White. Han hade trott, att om de bad för honom skulle han bli frisk. Efter det att mötet hade avslutats, gjorde bröderna oss uppmärksamma på detta fall. De talade om att församlingen underhöll dem, att hans hustru var sjuk och att hans barn hade dött; Bröderna hade samlats i hans hus och förenats i bön för den lidande familjen. Vi var mycket uttröttade och hade arbetets bördor på oss under mötena, och önskade slippa denna uppgift.VFF1 278.4

    Jag hade beslutat mig för att inte engagera mig i bön för någon såvida inte Herrens Ande skulle ge råd i saken. Jag hade fått se, att det fanns så mycket orättfärdighet överallt, till och med bland bekännande sabbatsfirare, att jag inte ville förena mig i bön för några vilkas bakgrund jag inte hade någon kännedom om. Jag förklarade orsaken. Bröderna försäkrade mig att så långt som de visste, var denne en värdig broder. Jag talade några ord med den man som hade begärt våra förböner för hans tillfrisknande, men kunde inte känna mig fri. Han grät och sade att han hade väntat på att vi skulle komma och han kände sig förvissad att om vi bad för honom skulle han få hälsan tillbaka. Vi sade till honom, att vi inte kände till hans liv och att vi hellre ville att de som kände honom skulle bedja för honom. Han bad oss så enträget att vi beslöt oss för att ta hänsyn till hans situation och framställa det för Herren den kvällen, och om vägen föreföll klar ,skulle vi bevilja hans önskan.VFF1 279.1

    Den kvällen böjde vi oss i bön och framställde hans sak inför Herren. Vi bad innerligt att vi skulle få veta Guds vilja angående honom. Allt vi önskade var att Gud skulle bli förhäl1ligad. Önskade Herren att vi skulle bedja för denne lidande man? Vi lämnade bördan åt Herren och lade oss till vila. I en dröm visades den mannens liv klart och tydligt. Hans väg visades för oss ända från barndomen, och att om vi skulle bedja till Herren skulle han inte höra oss, ty han hade orättfärdighet i sitt hjärta. Nästa morgon tog vi mannen avsides och talade om för honom att vi var ledsna att vi inte kunde bifalla hans önskan. Jag återgav min dröm, vilken han erkände vara sann. Han hade praktiserat självtillfredsställelse från sina pojkår och uppåt och han hade fortsatt därmed även som gift man, men han sade att han skulle försöka att bryta sig loss ifrån det.VFF1 279.2

    Den mannen hade en sedan länge grundlagd vana som han måste övervinna. Hans moraliska principer var så svaga, att när han kom i strid med de sedan ,länge stadfästa eftergiftens vanor så övervanns han. De lägre passionerna hade vunnit herravälde över hans högre natur. Jag’ frågade honom om hans inställning till hälsobudskapet. Han svarade, att han inte kunde leva efter det. Hans hustru skulle exempelvis kasta grahamsmjöl ut genom dörren om det fördes in i huset. Denna familj hade fått hjälp av församlingen. Böner hade också framburits för dem. Deras barn hade dött, hustrun var sjuk och maken och fadern ville lämna sitt fall åt oss, för att vi skulle föra honom fram inför en ren och helig Gud, för att han skulle göra ett under och bota honom. Den moraliska känsligheten hos denne man var förlamad.VFF1 280.1

    När de unga antar syndiga vanor, medan de ännu är formbara, kommer de aldrig att få kraft att helt och på rätt sätt utveckla fysisk, intellektuell och moralisk karaktär. Här var en man som förnedrade sig själv dagligen och ändå vågade han träda inför Guds ansikte och be Gud om ökad kraft som han så syndigt förbrukade och vilken, om den hade bifallits, skulle blivit förbränd på lustans altare. Hur långt sträcker sig Guds tålamod! Om han skull... handla med människorna enligt deras fördärvade idéer, vem skulle då kunna leva i hans åsyn? Vad skulle ha hänt om vi hade varit mindre försiktiga och burit denne mans fall inför Gud medan han ännu utövade sin synd, skulle Herren då ha lyssnat? Skulle han ha svarat? “Ty du är icke en Gud, som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig. De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.” “Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så ‘skulle Herren icke höra mig.” (Ps. 5: 5,6; 66: 18.)VFF1 280.2

    Detta är inte något enstaka fall. Inte ens hans äktenskapsförhållande var tillräckligt att skydda denne man från hans sedan ungdomen förvända vanor. Jag önskar att jag kunde vara övertygad om att sådana fall som det jag har berättat om är enstaka fall, men jag vet att de är vanliga. Barn till föräldrar som styrs av sådana onda böjelser får en dålig start. Vad kan man vänta av sådana barn annat än att de skall förfalla ännu djupare än föräldrarna? Vad kan väntas av den uppväxande generationen? Tusenden är totalt utan principer. Just dessa är de som ger upphov till nya generationer med lika dåliga och förvända böjelser. Vilket arv! Tusentals människor släpar sig fram med sina principlösa liv, befläckar dem de umgås med, och förevigar sina förnedrande passioner genom att överföra dem till sina barn. De tar på sig ansvaret för att ge dem sina egna karaktärs prägel.VFF1 281.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents