Obalanserade sinnen

Gud har anförtrott åt var och en av oss heliga sanningar, för vilka han håller oss ansvariga. Det är hans avsikt att vi skall utbilda oss så att vi kan använda de gåvor han har gett oss på ett sådant sätt, att vi kan Uträtta det mesta möjliga goda, och att vi därigenom reflekterar givarens härlighet. Vi står i skuld till Gud för alla andliga gåvor. Dessa kan uppövas och på ett diskret sätt ledas och kontrolleras att förverkliga de avsikter, för vilka de gavs. Det är vår plikt att så öva vårt förstånd att vi kan få fram den själens energi som finns och därigenom utveckla varje gåva. När alla förmågor används, kommer intellektet att stärkas, och avsikten med att de gavs. kommer då att förverkligas.VFF1 315.1

Många åstadkommer inte så mycket gott som de skulle kunna göra, därför att de använder sitt intellekt endast i en riktning, men försummar att noggrant uppmärksamma sådant som de menar inte passar dem. En del gåvor som är svaga, tillåts att ligga fullständigt oanvända, därför att det som skulle sätta dem i verksamhet och därigenom ge dem kraft, inte är behagligt. Alla sinnesförmögenheter skulle användas och uppövas. Uppfattningsförmågan, omdömet, minnet, samt alla förstånds och tankeförmågor borde ha likvärdig styrka, om sinnet skall vara välbalanserat.VFF1 315.2

Om vissa själsgåvor används på så sätt att de andra försummas, har Guds avsikt inte till fullo förverkligats, ty alla själsgåvor har ett inre samband och är därför i mycket hög grad beroende av de andra. En sådan själsgåva kan inte effektivt användas utan alla de övrigas funktion, för att balansen skall bli noggrant bevarad. Om all uppmärksamhet och kraft ägnas en enda gåva, när på samma gång de övriga är helt oanvända, kommer utvecklingen att bli stark i denna enda och leda till ytterligheter, därför att alla själens krafter inte har tränats. En del sinnen är förtvinade och inte rätt avvägda.VFF1 316.1

Alla människor är inte av naturen lika. Våra sinnen är olika. En del är starka på en punkt, men mycket svaga på andra. Dessa defekter, som är så synliga, behöver inte och borde inte få förbli så. Om de som har dem skulle stärka de svaga punkterna i sin karaktär genom att träna och öva dem skulle de bli starka.VFF1 316.2

Det är behagligt, men inte nyttigast, att använda de själsförmögenheter som av naturen är starka, men på samma gång försumma de svaga, vilka behöver stärkas. De svagaste själsförmögenheterna skulle få noggrann uppmärksamhet, för att alla själens krafter skulle bli fint balanserade och alla deras olika delar må göra sitt arbete som ett väl avvägt maskineri. Vi är beroende av Gud för att bevara alla våra förmågor. De kristna är ansvariga inför Gud att de övar sina sinnen så. Alla deras förmågor skall stärkas och mer fullkomligt utvecklas. Om vi försummar att göra detta, kommer våra själsförmögenheter aldrig att uträtta det som de varit avsedda till. Vi har ingen rätt att försumma någon av de förmågor som Gud har gett oss. Vi finner människor med fixa idéer över hela landet. De är ofta sunda i alla andra avseenden utom i ett. Orsaken är att en förmåga har använts särskilt mycket under det att andra har tillåtits att ligga oanvända. Den som ständigt utnyttjades blev sliten och sjuk, och mannen spårade ur. Gud förhärligades inte då han följde en sådan väg. Om han hade använt alla sina sinnesorgan lika mycket, skulle alla ha fått en sund utveckling. Allt arbete skulle inte ha belastat detta ena sinnesorgan och därför inte heller ha brutits ned.VFF1 316.3

Guds tjänare borde vara på sin vakt, så att de inte motverkar Guds avsikter och planer med sina liv. De riskerar att inskränka Guds verk och att endast arbeta inom vissa områden och därför inte intressera sig för Guds verk i dess olika avdelningar. Det finns en del som koncentrerar sina sinnen på endast ett ämne och utesluter alla andra som må vara lika viktiga. Det är enkelriktade människor. Hela deras varelses styrka har koncentrerats på ett ämne, som deras sinnen sysselsätter sig med hela tiden. Allt annat har de förlorat ur sikte. Detta deras favoritämne är deras börda och är ämnet för deras tankar och samtal. Alla de bevis som har med detta ämne att göra, uppsnappar de ivrigt, och använder och sysslar med detta så mycket att andras sinnen blir uttröttade av att höra dem.VFF1 317.1

Ofta går tid förlorad till att förklara punkter som är helt oviktiga och som skulle tas för givet utan bevis, ty de är självklara. Men de verkliga och viktiga, skulle göras så tydliga och medryckande som både språket och bevisen kan göra dem. Förmågan att koncentrera sinnet på ett ämne genom att utesluta alla andra, är på ett sätt god, men att ständigt anstränga sina själskrafter tröttar dessa organ som ständigt används i denna gärning. Det blir för stor ansträngning för dem, och resultatet blir att de inte förmår göra så mycket gott. Den egentliga förslitningen kommer på en grupp sådana organ, när andra ligger orörda. Sinnet kan därför inte användas på ett hälsosamt sätt, och följden blir att livet förkortas.VFF1 317.2

Alla sinnets organ skulle bära sin del i arbetet i det att de fungerar harmoniskt och balanserar varandra. De som använder sitt sinnes fulla styrka för att syssla med ett ämne är i högsta grad undermåliga i andra på grund av att deras själsförmögenheter inte har använts lika. Det ämne som ligger framför dem har så fångat deras uppmärksamhet att de leds framåt och går djupare i frågan. De ser kunskap och ljus när de blir intresserade och fångade. Men det är mycket få människor som kan följa dem om de inte ägnat ämnet ett lika noggrant studium. Det finns en fara att sådana män plöjer och utsår sanningens säd så djupt att den späda, dyrbara grodden aldrig kommer upp till ytan.VFF1 317.3

Mycket hårt arbete har ofta utförts som inte någon har bett om att få gjort, och som aldrig kommer att bli uppskattat. Sådana som har förmåga att koncentrera sig övar sina själsförmögenheter genom att försumma allt annat, och kan aldrig få väl avvägda sinnen.VFF1 318.1

De är lika ett maskineri i vilket endast en grupp hjul är i gång. Medan en del hjul rostar på grund av att de står stilla, slits andra ut av det ständiga bruket. Män som övar eller använder endast vissa av sina förmågor och inte använder alla lika mycket, kan inte åstadkomma hälften så mycket gott i världen, som Gud hade avsett att de skulle. De är ensidiga människor. Endast hälften av den gudagivna kraften används under det att den andra hälften rostar på grund av inaktivitet.VFF1 318.2

Om denna sorts människor har ett särskilt arbete som kräver tankeverksamhet, borde de inte använda alla sina krafter på denna enda sak och utesluta alla andra intressen. När de gör det ämne som de har framför sig, till sitt huvudsakliga arbete, borde andra grenar av arbetet också få en del av deras tid. Detta skulle vara mycket bättre för dem och för Guds verk. En arbetsgren skulle inte bli den enda som uppmärksammas så att alla andra försummas.VFF1 318.3

I sitt författarskap behöver en del ständigt vara på vakt så att de inte gör sådana sanningar dunkla som är tydliga, genom att överhopa dem med många argument, som inte kommer att höja läsarens intresse. Om de dröjer för länge omkring sådana punkter och tar fram varje liten detalj, som de kommer att tänka på, är deras arbete nästan värdelöst. Läsarens intresse är inte djupt nog att utforska ämnet så noggrant. De viktigaste lärosatserna kan göras oklara genom att ge uppmärksamhet åt varje detalj. Man rör sig över ett stort område, men det som man har lagt ner så mycket arbete på har inte beräknats att göra den allra största nytta genom att väcka allmänt intresse.VFF1 318.4

I denna tid när tilldragande fabler driver fram på ytan och fångar sinnens uppmärksamhet, kommer den sanning som presenteras på ett enkelt sätt och som stöds upp med några fåstarka bevis, att vara långt bättre än att söka och föra fram en sådan mängd av bevis, ty lärosatsen framstår då inte så klart i mångas sinnen, som innan invändningarna och bevisen blev presenterade för dem. Med påståenden kommer man längre med sådana människor än med långa argument. De tar många saker för givet. Bevisen hjälper inte saken i sådanas sinnen.VFF1 319.1