En varning till de rika

Om bekännande kristna använde mindre av sina rikedomar till att smycka sin kropp, försköna sina hus, och mindre för onödiga utgifter och hälsofördärvande överflöd på sina bord. skulle de kunna lägga mycket större summor på Herrens altare. De skulle på så sätt kunna handla som sin Återlösare, som lämnade himmelen, sina rikedomar och sin härlighet, och för vår skull blev fattig för att vi skulle få eviga skatter. Om vi är. för fattiga att noggrant ge Gud tionde och de offer som han väntar, är vi förvisso alltför fattiga att klä oss i dyrbara kläder och äta i överflöd, ty på så sätt förslösar vi Herrens pengar i skadliga eftergifter och till att behaga och förhärliga oss själva. Vi borde noggrant fråga oss själva vilka skatter vi har tillförsäkrat oss i Guds rike? Ar vi rika inför vår Gud?VFF1 414.2

Jesus gav sina lärjungar en lärorik undervisning när det gäller, begärelsen: “Det var en rik man, vilkens åkrar buro ymniga skördar. Och han tänkte vid sig själv och sade: ‘Vad skall jag göra? Jag har ju icke rum nog för att inbärga min skörd.’ Därefter sade han: ‘Så vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott förvarat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.’ Men Gud sade till honom: ‘Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få, vad du har samlat i förråd?’ Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men icke är rik inför Gud.” (Luk. 12: 16-21.)VFF1 414.3

Livets längd och lycka beror inte på mängden av jordiska ägodelar. Den okloke, rike mannen hade, i sin stora själviskhet, lagt upp skatter för sig själv, som han inte kunde använda. Han hade levt endast för sig själv. Han hade gått för långt med sin handel och hade gjort alltför fina affärer, men han hade inte haft något förbarmande med andra människor och inte någon kärlek till Gud. Han hade rövat från den faderlöse och änkan och lurat sina medmänniskor till att föröka sin boskap och sina ägodelar. Han kunde ha förvarat sina skatter i himmelen i “penningpungar som icke nötas ut”, men genom sitt begär förlorade han båda världarna. De som ödmjukt använder de medel som Gud har anförtrott åt dem till hans ära kommer att så småningom återfå sina skatter ur Mästaren; hand med den välsignelsen: “Rätt så, du gode och trogne tjänare... Gå in i din Herres glädje.” (Matt. 25: 21.)VFF1 415.1

När vi tänker på det oändliga offer som gjorts för människosläktets frälsning kan vi inte annat än förvåna oss. När själviskheten gör anspråk på segern i människohjärtan, och de frestas att hålla tillbaka sin del av goda gärningar, borde de stärka sina rättsprinciper genom tanken att han som var rik på himmelens ovärderliga skatter, vände sig bort därifrån och blev fattig. Han hade inte ens en plats som han kunde kalla sitt hem eller där han kunde vila sitt huvud. Hela detta stora offer gjordes för oss, för att vi skulle få del av de eviga rikedomarna.VFF1 415.2

Kristus valde att vandra självförnekelsens och offrets väg som alla hans lärjungar måste färdas om de till sist skall bli upphöjda med honom. Han lade på sitt eget hjärta de bedrövelser som människor måste genomgå. Människorna i världen kan ofta bli tröga. De kan endast upptäcka jordiska ting, som förmörkar de himmelska tingens härlighet och värde. Människor är villiga att resa över land och hav för att få jordisk vinning och uthärda försakelser och svårigheter för att uppnå sina mål, men vänder sig ändå bort från himmelens lockelser och ser inte något värde i de eviga tingen. Människor som är jämförelsevis fattiga är vanligtvis de som gör det mesta för att underhålla Guds verk. De är generösa med det lilla de har. De har stärkt sina givmilda ingivelser genom kontinuerlig frikostighet. När deras utgifter kom mycket nära summan av deras inkomster, hade deras begär efter jordisk rikedom ingen plats eller chans att förstärkas.VFF1 415.3

Men med många är det så, att när de börjar samla jordiska rikedomar, börjar de också att beräkna hur lång tid det kommer att ta för dem att komma i besittning även bestämd summa. I sin iver att samla rikedom för sig själva, misslyckas de att bli rika inför Gud. Deras godhet håller inte jämna steg med deras insamlande. När deras längtan efter rikedom ökar, binds deras känslor till deras skatter. I samband med att deras ägodelar förökas, stärks också deras längtan efter mer, intill dess att de menar att tiondegivande till Herren är en hård och orättfärdig skatteutgift. I Ps. 62: 11 står det: “Om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.” Många har sagt: “Om jag vore lika rik som den och den, då skulle jag öka mina gåvor till Guds skattkammare. Jag skulle inte göra någonting annat med min rikedom, än att använda den för att påskynda Guds verk.” Gud har prövat en del av dessa genom att ge dem rikedom, men med rikedomen blev också frestelserna häftigare och deras. välgörenhet blev mindre än när de var fattiga. De greps även längtan efter större rikedom, som fyllde både deras sinnen och hjärtan så att de begick synden avguderi.VFF1 416.1