Kärlek till världen

Den frestelse som Satan kom till vår Frälsare med på ett mycket högt berg, är en av de starkaste frestelser som mänskligheten måste möta. Denna världens riken i all deras härlighet erbjöds Kristus av Satan som gåva på villkor att Kristus skulle ge till honom den ära som tillkommer en överordnad. Vår Frälsare kände frestelsens styrka, men han mötte den i vårt ställe och segrade. Han skulle inte ha frestats på denna punkt om inte människan skulle utsättas för samma frestelse. I sitt motstånd gav han ett exempel på den väg som vi borde följa när Satan skulle komma till oss som enskilda för att leda oss bort fån vår trohet.VFF1 439.1

Ingen människa kan vara en Kristi efterföljare och ändå ge sin kärlek till världsliga ting. Johannes skriver i sitt första brev: “Alsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.” (1 Joh. 2: 15.) Vår Återlösare, som mötte denna Satans frestelse i dess fulla kraft, känner till människans fara att ge efter för frestelsen när det gäller att älska världen.VFF1 439.2

Kristus identifierade sig med mänskligheten genom att bestå provet på denna punkt och segra i människans ställe. Han har särskilt varnat oss för just de punkter där Satan skulle lyckas bäst i att fresta människan. Han visste, att Satan skulle vinna segrar över människan om hon inte var särskilt på sin vakt mot de frestelser som berör aptit och kärlek till världslig rikedom och ära. Han säger: “Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara. Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.” (Matt. 6:19-21,24.)VFF1 439.3

Här har Kristus framställt för oss två herrar, Gud och världen, och har tydligt framhållit förhållandet att det helt enkelt är omöjligt för oss att tjäna båda. Om våra intressen är i världen och vår kärlek till denna värld dominerar, kan vi inte uppskatta det, som över allt annat är värt vår uppmärksamhet. Kärlek till världen kommer att utestänga kärleken till Gud och göra våra högsta intressen underordnade de världsliga intressena. Därigenom kommer inte Gud att få en lika framstående plats i våra känslor och vår hängivenhet, som de världsliga tingen har.VFF1 440.1

Våra gärningar skall noggrant avslöja i vilken utsträckning våra känslor behärskas av de jordiska skatterna. Den största omsorg, iver och arbete, ägnas de världsliga intressena, under det att de eviga tingen kommer i andra hand. Här mottar Satan från människan den tillbedjan som han begärde av Kristus, men inte fick. Det är den själviska kärleken till världen som ödelägger Kristi bekännande efterföljares tro och gör dem moraliskt svaga. Ju mer de älskar sina jordiska rikedomar, ju längre skiljer de sig från Gud, och desto mindre får de del av hans gudomliga natur som skulle ge dem förståelse för världens oheliga inflytande och den fara som de är utsatta för.VFF1 440.2

Satan avser att i sina frestelser göra denna världen mycket attraktiv. Tack vare kärlek till rikedom och världslig ära, har han en förtrollande makt att vinna den bekännande världens kärlek. En stor grupp av bekännande kristna människor är villiga att göra vilket offer som helst för att vinna rikedomar, och ju bättre de lyckas i denna strävan desto mindre kärlek har de till den dyrbara sanningen och desto mindre intresse för dess framgång. De förlorar sin kärlek till Gud och handlar som förryckta människor. Ju bättre de lyckas i att skaffa sig rikedomar, desto fattigare känner de sig, därför att de inte har mera, och dess mindre investerar de i Guds verk.VFF1 440.3

De människor som har en sjuklig kärlek till pengar, visar genom sina handlingar att det inte är möjligt för dem att tjäna två herrar - Gud och Mamon. Pengar är deras Gud. De tillbeder dess makt. De tjänar världen med alla sina intressen och avsikter. Deras ära, som är deras födelserätt, offras för världslig vinning. Denna förhärskande makt kontrollerar deras sinnen och de överträder Guds lag för att tjäna sina personliga intressen, och öka sina jordiska skatter.VFF1 441.1