Så som Gud har skänkt framgång

Vad Gud kräver av oss står i proportion till vad han anförtrott oss. Ju större det kapital är som anförtrotts oss, dess mera värdefull är den gåva som Gud fordrar skall ges tillbaka till honom. Om en kristen har femtio kronor eller hundra tusen kronor gäller Guds krav på honom att, inte endast ge sin del enligt tiondesystemet, utan även att han frambär sitt syndoffer och tacksägelser till Gud. Det levitiska gudstjänstsystemet var särpräglat på ett anmärkningsvärt sätt när det gällde helgandet av ägodelar.VFF1 589.2

När vi talar om tionden som den judiska normen för bidrag till religiösa ändamål, visar vi att vi inte förstått saken. Herren lät sina krav vara de viktigaste, och i nästan allting påmindes folket om Givaren genom att han fordrade att de skulle ge tillbaka till honom. Det krävdes att de skulle betala en lösensumma för sin förstfödde son, för det förstfödda från deras hjordar och för förstlingsfrukten från skörden på marken. När de skördade krävdes det att de skulle lämna ytterkanterna på sina åkrar oskördade åt de fattiga. Allt som de tappade när de höll på att skörda skulle lämnas åt de fattiga och en gång vart sjunde år skulle marken, utan att sås, bära gröda åt de behövande. Därtill kom slaktoffer, skuldoffer, syndoffer samt efterskänkande av varje skuld vart sjunde år. Dessutom var det talrika utgifter för gästvänlighet och gåvor till de fattiga samt även beskattning av deras egendom.VFF1 589.3

För att bevara lagen oförvanskad, utfrågades folket på bestämda tider om de troget hade uppfyllt sina löften eller inte. Ett fåtal samvetsgranna människor gav tillbaka till Gud omkring en tredjedel av sin inkomst för religiösa ändamål och till de fattiga. Detta utkrävdes inte av någon bestämd klass av folket, utan av alla. Fordringarna stod i proportion till vad de ägde. Till alla dessa systematiska och obligatoriska gåvor kom särskilda ändamål som fordrade frivilliga offer, som då tabernaklet i öknen och Jerusalems tempel byggdes. Dessa anspråk gjorde Gud på folket för deras ‘eget bästa, ‘samtidigt som de underhöll hans tjänst.VFF1 590.1