Arv och testamenten

“Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla.” (Matt. 6:19, 20.) Själviskheten är en själsfördärvande synd. Under denna huvudrubrik kommer begärelsen, som är avguderi. Allt tillbör Gud. Allt det överflöd som.. vi uppskattar är resultatet av gudomlig välgörenhet. Gud ar den store och överflödande givaren. Om han fordrar någon del av det rika förråd han gett oss så är det inte för att han skall bli berikad av våra gåvor, ty hån behöver ingenting från vara händer, men det är för att vi skall få tillfälle att utöva självförnekelse, kärlek och sympati för våra medmänniskor och på så sätt bli verkligen upphöjda.VFF1 598.1

I varje gudstjänstordning, ända från Adams dagar ned till vår tid, har Gud gjort anspråk på människors ägodelar och sagt: Jag är universums rättmätige ägare. Helga därför förstlingsfrukten åt mig, bär fram ett trohetsoffer, överlämna åt mig vad som är mitt och erkänn så min överhöghet, så skall det stå dig fritt att behålla och glädja dig över mina gåvor och min välsignelse skall följa dig. “Ära Herren med dina ägodelar och med förstlingen av all din gröda.” (Ords. 3:9.)VFF1 598.2

Guds anspråk kommer först. Vi gör inte hans vilja genom att ge honom det som blir över av vår inkomst, när alla förmenta behov har tillfredsställts. Innan någon del av var inkomst ar förbrukad, borde vi lägga åt sidan och ge Herren den del han gör anspråk på. I det gamla förbundets tid brann alltid ett tackoffer på altaret, och på så sätt visades människans ständiga förpliktelse mot Gud.VFF1 598.3

Om vi har framgång i våra världsliga affärer är det därför att Gud välsignar oss. En del av denna inkomst borde användas för de fattiga, och en stor del i Guds verk. När vi ger Gud det han fordrar, kommer återstoden att helgas och välsignas för vårt eget bruk. Men när en människa rövar från Gud genom att undanhålla det som han fordrar, vilar hans förbannelse över det hela.VFF1 599.1

Gud har gjort människor till de kanaler genom vilka hans gåvor skall flyta för att underhålla det verk han vill skall föras framåt i världen. Han har gett dem rikedom till att användas på ett klokt sätt, inte för att själviskt samlas på hög, förslösas i lyx och självisk tillfredsställelse, antingen I kläder eller lonodiga saker till hemmet. Han har begåvat dem med medel tI1å1 att underhålla hans tjänare i arbetet som förkunnare och missionärer, och stödja de institutioner han har etablerat bland oss.VFF1 599.2

De som gläder sig i sanningens dyrbara ljus, borde känna en brinnande längtan att det skall utbredas överallt. Det finns en del trogna standar-bärare som aldrig drar sig undan plikten eller skyr ansvaret. Deras hjärtan och plånböcker är alltid öppna när det behövs medel för att vidga Guds verk. Det är ibland verkligen några som tycks vara beredda att göra mer än sin plikt, som om de vore rädda för att förlora ett tillfälle att investera sin del i himmelens bank.VFF1 599.3

Det finns andra som vill göra så litet som möjligt, De ruvar över sina skatter, eller slösar medel på sig själva, medan de med ovillighet ger en liten slant till Guds verk. Om de gör ett löfte till Gud, ångrar de sig efteråt och söker undvika att betala det så länge de kan, om de inte helt och hållet låter bli. De gör sin tionde så liten som möjligt, som om det de ger tillbaka till Gud vore förlorat. Våra olika institutioner kan lida stor brist på medel, men denna klass människor handlar som om det inte hade någon betydelse för dem om dessa gick framåt eller inte. Och ändå är dessa institutioner Guds redskap till att upplysa världen.VFF1 599.4