De gamlas förvaltarskap

Dessa ,institutioner har inte likt andra av samma slag, fått ta emot gåvor eller testamenten. Och ändå har Gud rikligen välsignat dem och gjort dem framgångsrika och de har uträttat mycket gott. Det finns gamla ibland oss som närmar sig sin prövotids slut, men på grund av bristen på handlingskraftiga män som kunde förse Guds verk med de pengar som finns i deras ägo, går dessa medel över i deras händer, som tjänar Satan. Dessa tillgångar var endast ett lån från Gud och skulle ges tillbaka till honom, men i nio fall av tio vidtar dessa bröder sådana åtgärder ifråga om användandet av Guds egendom, när de lämnar sitt aktiva liv att Gud inte kan förhärligas därmed, eftersom inte en enda krona därav kommer att flyta in i Guds skattkammare. Dessa till synes goda bröder har i en del fall haft ohelgade rådgivare, som gav råd utifrån sin egen synpunkt och inte enligt Guds sinne. Egendom överförs ofta till barn och barnbarn, endast till deras skada. De har inte kärlek till Gud eller sanningen och därför kommer dessa medel som tillhör Herren, in i Satans led för att kontrolleras av honom. Satan är mycket mer vaken, klarsynt och skicklig i att finna vägar att tillskansa sig medlen än våra bröder är att säkra dem för Herren och hans verk. En del testamenten har skrivits på ett sådant slarvigt sätt att de inte godkänns inför domstol och på såsätt har tusentals kronor gått förlorade för verket. Våra bröder bör förstå att det vilar ett ansvar på dem som trogna tjänare i Guds verk till att handla förståndigt när det gäller denna sak och trygga det som hör Herren till.VFF1 600.1

Många visar en onödig finkänslighet på denna punkt. De känner det som de beträdde förbjuden mark när de i samtal med de äldre eller de sjuka för frågan om deras tillgångar på tal för att få veta vilken fördelning de tänkt göra med sina pengar. Men denna plikt är lika helig som den att predika ordet för att frälsa människor. Här finns en man med Guds pengar eller egendom i sina händer. En förändring i hans förvaltarskap är förestående. Kommer han att placera medlen som Gud har lånat honom, till att användas i hans verk, eller i ogudaktiga människors händer, endast därför att de är hans släktingar. Borde inte kristna män känna intresse och ängslan för den människans framvida bästa såväl som för Guds verk, så att han kan göra en rätt placering av de pengar Herren har lånat honom för att förvaltas på ett klokt sättå Vill bröder stå vid sidan av och se honom förlora sitt grepp om detta livet och samtidigt beröva Gud hans skatterå Detta skulle bli en fruktansvärd förlust för honom själv och för verket, ty genom att placera sina pund i deras händer som inte har någon aktning för Guds sanning, skulle han med avsikt knyta in dem i en duk och gömma dem i jorden.VFF1 601.1

Herren skulle önska att hans efterföljare gav av sina medel medan de ännu kan göra ,det själva. En del kanske frågar: “Måste vi göra oss av med allt som vi kallar vårt eget?” Vi kanske inte uppfordras att göra detta nu, men vi måste vara villiga att göra så för Kristi skull. Vi måste erkänna att vår egendom absolut är hans, genom att använda den villigt nar helst medel behövs för att främja hans verk.VFF1 601.2

En del stänger sina öron när det behövs pengar för att sända missionärer till främmande länder, eller för att publicera sanningen och sprida den ut över världen som höstens löv. Sådana ursäktar sitt habegär genom att tala om att de har arrangerat det så att de skall ,skänka pengar sedan de dött. De har kommit ihåg Guds verk i sina testamenten. Därför lever de ett liv i girighet och berövar Gud tionde och offer, och i deras testamente ger de Gud endast en liten del av det som han lånat dem, medan största delen överlåts till släktingar som inte har något intresse av sanningen. Detta är den värsta sortens röveri. Inte endast i livet men även vid sin död rövar de från Gud vad som rättmätigt tillhör honom.VFF1 601.3